Fortfarande rödblommig och med grymt värkande benhinnor måste jag bara stolt meddela att jag gjorde det! Jag tog mig runt! Jag är sjukt nöjd med insatsen trots den superusla förberedelsen. Jag orkade springa nästan hela milen (med undantag för några korta uppförsbackar och efter vätskekontrollerna - då det var helt nödvändigt att gå för att inte sätta i vrångstrupen)!! Dessutom blev tiden 70 minuter, vilket är precis det dubbla från femkilometersloppet i maj och detta TROTS att jag alltså gick emellanåt. Sammantaget har jag alltså susat fram betydligt snabbare än jag brukar periodvis.
Om någon hade sagt till mig i november/december att jag skulle springa en mil inom ett år hade jag skrattat rakt ut. Vilken absurd tanke - det var ju helt otänkbart. Men idag gjorde jag det!
Ikväll går jag och lägger mig nöjd och tacksam över att min kropp faktiskt klarar mer än jag tror! Den (eller egentligen - JAG) förtjänar så mycket mer tilltro till sin förmåga än vad jag någonsing gett den...
Åh vad bra!!! Härligt jobbat! Jag håller helt med... Jag hade också skrattat om någon sagt att jag skulle springa en mil. Och nu fixade vi det. Hurra för oss.
SvaraRaderaPS. Jag fuskade in mig i en tidigare startgrupp som min kompis sprang i. Jag frös, var blöt och skulle dessutom åka med henne hem. Så då råkade det bli så.. DS.