Klapp på axeln

Under de senaste sex veckorna har jag knatat med och utan barnvagn sammanlagt 118,4 km (det är bara se s.k. träningstillfällena, alltså utan att räkna den dryga mil jag går till och från fritids varje vecka och annan vardagsmotion). Det är längre än till Nyköping det. Undrar hur långt jag kan komma innan året är slut? 

Och även om jag har slarvat en del med plankandet har jag gjort 41 min i plankan. Det är ju som en lektion i skolan... 

Just saying.

Mål och mening

Jag har en massa ostrukturerade funderingar som rullar runt i huvudet. Jag klurar på hur jag vill lägga upp taktiken den kommande månaden, jag utvärderar de senaste sex veckorna och jag kommer hela tiden in på målsättning och vart jag är på väg. 

Å ena sidan skulle jag kunna damma av mitt gamla viktmål, sätta en tidsplan och börja köra hårt. 

Men vad är vikt egentligen annat än en siffra. Målen är ju så mycket mer... 

- Jag vill träna så att jag blir stark och  frisk och orkar göra allt det jag vill göra. Jag vill vara en bra förebild för mina barn och ge dem en sund och aktiv uppväxt. 

- Jag vill vara i mitt livs bästa form. Springa lopp, åka skidor, orka lyfta. Att det fysiska inte ska vara en begränsning. 

- Jag vill kunna se mig själv i helfigur på kort och i spegeln och tycka om vad jag ser. 

- Jag vill kunna gå in i vilken affär som helst och handla kläder jag tycker om. Inte behöva fundera på om de ens har min storlek eller exkludera sjuttio procent av sortimentet för att det är fel passform. 

För allt ovanstående är det ju oväsentligt vad det står på vågen. Därför borde det ju egentligen bli fel att sätta viktmål att sträva mot. Vikten kommer nog med på köpet ändå. 

Men hur sätter jag ett konkret och mätbart mål för hur mycket starkare jag ska bli eller för hur mycket bättre kondis jag ska få? Eller för hur mycket bättre jag trivs med mig själv? 

Ett sätt är kanske att sätta upp konkreta delmål, som att springa tjejmilen nästa år på betydligt bättre tid än sist och åka öppet spår innan jag fyller fyrtio år. Och att ha som första milstolpe att komma i smalkläderna, tex de snygga tighta jeans jag köpte förra augusti just innan jag blev gravid (komma i är inte bara att stänga knappen - att kunna ha dem med någon form av värdighet utan alltför mycket muffinsmage!). Nya små mål får komma till efterhand i takt med att de gamla betas av. 

Jaha, jag vet inte om jag är så mycket klokare. Men innerst inne vet jag ju vart jag är på väg och att jag egentligen inte behöver vikt och mått som mål. Men jag kommer säkerligen att hålla koll på både vikt och mått ändå för att visa mig själv att jag är på rätt väg. Det kommer nog mer på det här ämnet men detta får vara allt för nu... 

Tänja på navelsträngen

Jag har verkligen världens goaste ungar och det är så härligt att gosa med en liten bebis, men ibland behöver jag verkligen få påminnas om vem jag är när jag inte är mamma Fredag. 

Idag har jag och Mini tränat på att vara ifrån varann. Först nästan en full arbetsdag på jobbet. Så skönt att få gnugga de grå och vara sitt vanliga jag. Skicka mail, sammanställa, strukturera, ställa rätta frågorna, äta lunch och prata vuxensaker, sminka sig för den delen... 

Efter ett kort stopp hemma för matning och gos blev det sen en sån där härlig kväll som man bara tankar tunnor av energi av. Middag inne i stan med finaste Vännen som man kan ventilera högt och lågt med, inspireras av och skratta med. En sån där vän som har all historik och inte är rädd för att säga det man behöver höra. Och ett glas vin unnade jag mig också. Glad och nöjd är jag nu på väg hem till lilla skruttan och de andra. Imorgon ska vi vara tillsammans hela dagen igen! 

Dagens motion? Att gå i högklackade stövlar en hel dag, det var inte igår. 

Vettiga mellanmål

Jag har märkt att nyckeln till bra kosthållning för mig är att se till att jag petar i mig vettiga mellanmål på förmiddagen och på eftermiddagen, och ibland också på kvällen efter middagen (fast då räcker oftast en kopp te, om det inte har blivit för lite mat under dagen). När jag först började min viktnedgång förra våren tyckte jag att det kändes knepigt och svårt att äta fler gånger istället för färre och jag hade väldigt svårt för att komma på bra saker att äta. Men med tiden blev det en vana och jag har nu efter sommaren försökt ta upp den ordentligt igen.

För mig är anledningarna att äta mellanmål framförallt:
- för att hålla blodsockernivån stabil. Jag blir så mycket smartare och trevligare för min omgivning när jag slipper blodsockerfall. Dessutom minskar aptiten på fikabröd, godishyllan lockar inte lika mycket och min förbränning jobbar bättre.
- för att minska risken att överäta vid måltiderna. För mig har nyckeln till min övervikt snarare legat i för stora portioner än alltför mycket snask och onyttig mat. Även om jag klarar att gå fem-sex timmar mellan målen har jag insett att med något mindre avgrundsdjup hunger när det väl är dags för mat blir det naturligt så att portionerna blir mindre. 
- se till att kroppen får bränsle till återhämtning efter träning. Det är såklart bäst att äta riktig mat efyer träning, men om det dröjer brukarjag se till att hjag stoppar i mig någonting i väntan på maten - en banan eller en proteinshake.

Problemet med att vänja sig vid en massa mellanmål är förstås att det ibland blir svårt att hitta något vettigt. Lösningen heter såklart planering.
Fylla en mellanmålslåda i skrivbordet på jobbet, fixa medtagna mellis när man ska ut och fara och i nödfall köpa en proteinbar.
En annan utmaning är att variera sig. Det blir så lätt samma gamla mellis varje dag. Inget fel i det, men lite variation är ju inte fel. Här kommer mina just nu fem bästa mellis:
1) Finn Crisp med skivat kokt ägg. Helt outstanding.
2) Osttärningar av valfri god ost (allt från mager Västan till en mindre bit grevé eller vad man nu har) blandat med äppelbitar.
3) Keso med torkade blåbär och valnötter. Fast variationsmöjligheterna är oändliga - keso, banan och kanel är också en höjdare.
4) Kesella med tinade frysta hallon och cashewnötter. Samma med kesella, det kan ju också varieras hur mycket som helst. Nektariner i bitar passar också toppen, eller päron och cashewnötter.
5) Smoothies i alla former. Med bas av en övermogen banan och valfria bär och frukter. Allt är gott att stoppa i: avokado, spenat, linfrö, lite yoghurt om man vill. Blir den för tjock är det bara att späda med vatten.

Någon annan som har en favorit att dela med sig av?

Belöning

Allt blir så mycket trevligare om man firar även små segrar. Jag hade funderat lite på att unna mig något när jag uppfyllt mina träningsmål för den här perioden (som ju tar slut på söndag). Men idag tyckte jag att det var läge att ta ut segern lite i förskott och unna mig en liten belöning trots att det är flera dagar kvar. Förra veckan slutade ju riktigt bra och denna har också börjat lovande. 

Idag fick jag plötsligt en ledig dag över när vårt sällskap för dagen fått halsont. Istället packade jag då snabbt gymväskan och drog iväg med fulltankad Mini. Jag har fått rätt ont i handlederna, antagligen för att jag anstränger dem när jag håller i Mini som kränger och far, och den envisa nackspärren vill inte ge sig. En konstig träningsvärk i lårens insida har också smugit sig på efter söndagens joggning, så kroppen kändes lite halvbra bara. Trots detta och två avbrott för bebiströstande blev det ett riktigt effektivt styrkepass, där jag höjde vikten på alla övningar sen sist. Jag anpassade lite efter förutsättningarna och körde mer rygg och mindre biceps/triceps för att spara handlederna. 

Med möra ben och axlar och en fantastisk endorfinrusch i kroppen gick jag därför direkt och investerade i min belöning: ett par nya fräscha gymhandskar och en fitnessboll! Sådär, nu ska det bli lättare att träna både på gymmet och hemma. 

 

Och halleluja vad det smakade gott med lunch efteråt! Det blev till att njuta av en tonfisksallad som smakade himmelskt och en latte medan Mini sov i vagnen en stund. 

Och träningspasset skulle såklart bokföras också. Nu filar jag lite på hur målsättningarna ska se ut för den kommande perioden, oktober, som blir den sista helt föräldralediga månaden. Återkommer med en ny (fyraveckors)plan när jag funderat färdigt. 

Spring i benen

Summerar vecka 38 med ett lätt sinne. Det blev inget gymbesök denna vecka heller. Men det gör inget. Jag är nöjd. Det har varit en riktigt bra vecka ändå. Veckan har varit full av bra matval men där har också funnits några mindre bra men övervägda val (inget som bara råkade slinka ner alltså). Kilometrarna har tickat in (18 km) och jag har återupptagit plankandet. Styrkepasset i torsdags gav härlig träningsvärk i både lår och rumpa.

Men bäst av allt - jag råkade visst springa lite idag! Första stegen sen tjejmilen, förra året. Eller springa, vi kan kalla det jogga för att tala klarspråk. Men det bara blev, bara för att.

Jag skulle ta en kort men snabb promenad runt lilla rundan (5,2 km) innan söndagsmiddagen. Men det var så härlig höstluft ute, benen kändes så lätta och jag hade ju ingen vagn att släpa på. Så helt plötsligt hände det. Jag började springa och joggade sen på i en kvart (2 km, så det var ju inget hejdundrande supertempo direkt, men jag ÄR ju en långsamlöpare) och det kändes så förvånansvärt lätt och härligt. Sen kom första uppförsbacken och jag började gå istället. Jag kände att jag inte ville att det skulle bli jobbigt, bara en positiv upplevelse. Jag pinnade på i bra promenadtempo och så helt plöstsligt ville benen springa igen. En kortare bit den här gången, men det blev även några fler korta springsekvenser på den sträcka som återstod. Väl hemma igen var jag lycklig och endorfinhög. Det finns ju där. Mitt sug efter att springa.

Jag har tänkt att det är smart att vänta med att börja springa till nästa vår. Jag har aldrig sprungit på vintern och det kanske borde vara lagom att börja i vår då jag förhoppningsvis är lite lättare också så att knän och benhinnor inte tar så mycket stryk. Men det hindrar ju inte att jag kan ge mig själv lite utrymme att springa lite nu ändå. Även om det blir ett vinteruppehåll är ju ändå varje sprungen kilometer innan vintern en kilometer i benen som borde hjälpa till våren och göra det lite lättare. Rent krasst borde också lite spring nu i höst göra det lättare att bli lite lättare också. Jag vet ju att det är rätt effektivt för min viktminskning. Men i så fall blir det som ídag. Inget genomtänkt och planerat, bara på lust och vilja.

Mammas nya leksak

Nu har sen bott hos oss en dryg vecka och jag tycker så mycket om den! Min råsaftscentrifug. Det går lätt och fort att fixa de fräschaste juicerna och jag tycker att det är ett trevligt sätt att få i sig vitaminer, antioxidanter och andra nyttigheter. Jag hoppas också att det ska vara ett sätt att lura i barnen vissa grönsaker som de inte skulle äta annars. Jag testkör fortfarande och möjligheterna är ju oändliga. Lite bekymrad är jag över allt spill (pulpa heter det visst) som jag inte vet vad jag ska göra med. Det innehåller säkert en massa bra saker så det känns lite dumt att bara slänga det. Tar gärna emot tips! 

Idag firar jag fredag med två nya varianter. Den ena en orange typ på morot, blodgrape, ingefära och faktiskt en skvätt färdig apelsinjuice (i brist på apelsiner). Den andra en lite djärvare grön variant. Päron från föräldrarnas trädgård, en stjälk selleri, spenat, en citron och ett litet äpple. Resultatet? Försvinnande gott... 

Draghjälp

Dagen som började i total utmattning efter en kaosnatt, med rent av ont i kroppen av trötthet blev faktiskt en dag med check i träningsrutan. Ett lugnt och stillsamt styrkepass ur Olgas bok var precis lagom för vad som orkades med. Men hade jag inte haft en träningsdate bokad med vännen C hade jag helt säkert inte kommit mig för någonting. Och nu blev det både träning tillsammans med två pigga bebisar, sushi till lunch och trevligt sällskap. Draghjälp. Så mycket värt. 

Höstpromenad med mål eller shopping med motion

Att uträtta ärenden i närmaste galleria är vanligtvis en utflykt med bil för vår del, särskilt eftersom man nästan alltid har ont om tid när man ska dit. Idag blev det dagens projekt istället. Att gå dit. Titta runt, äta lunch, shoppa lite till storbarnen och krångla sig hem kommunalt. 

Tre snabba vi tar med oss från dagen: 

1) Så fint det är en liten bit från bilvägen! Det blev en finfin höstpromenad. 

2) Äntligen har någon tänkt till! Jag har irriterat mig på att det är så svårt att hitta träningskläder i funktionsmaterial i större storlekar (och vettig passform). Nu har Stadium byxor och funktionströjor upp till stl 50. Helt vanliga träningskläder med lite extra svängrum.  Så enkelt, men så stor skillnad för den som annars känner att den måste banta ner sig till en smal 44 innan man kan ha kläder som andas på gymmet. Bra där Stadium! 

3) Loka Lemon Pie - Dagens bästa tips för att mota bort fikasug. Det låter verkligen knäppt, men bubbelvatten med smak av citronpaj är allt som behövs. Det funkar och är till och med gott! 

Bokslut vecka 37

Förkylning och nackspärr. Ingen bra kombo för att räkna träningspass. Summerar tre svettiga promenader på totalt dryga 18 km. Helt okej. 

Ingen planka alls har det blivit. Dels var jag seg i starten och sköt på det och sen kom nackspärren och då kändes det inte så lockande. Underkänt på det. Men med tanke på anledningen får jag godkänt av mig själv ändå. Skönt det är att vara sin egen domare! 

Och två dagar in i vecka 38 (och fortfarande inte kry) ser det inte ut som att det här blir någon lysande träningsvecka heller. Men jag tänker inte sura, bli stressad och få panik över det. Sånt händer. Jag kommer att träna igen när jag blir friskare. Så är det. 

Och så sippar jag vidare på mitt nyinköpta (överraskande goda!) gröna te och knaprar på några cashewnötter. Ett sjysst kvällsmellis som avrundar en rätt bra matdag. För maten kan jag ju sköta bra, även om jag snorar. 

Snuvtisdag

Ännu en dag i förkylningens tecken... Tanken på motion känns hyfsat avlägsen när man blir knäsvag och andfådd av att gå upp på övervåningen eller böja sig efter en napp. 

På tisdagar kör jag hela morgonracet inklusive lämning på fritids eftersom Mannen spelar fotboll i morgonserien. När man ändå är uppe och igång (och inte nerbäddad med en kopp te och ett avsnitt Mad Men eller nåt) är det lika bra att göra något vettigt av dagen. Så vi trängdes med pensionärerna och en eller annan föräldraledig med bebis - först in på Ica Maxi! 

Note to self: förvara inte bilnyckeln underst!

Det bästa med att äta pulled pork på en söndag är att man kan äta pulled pork till lunch på en måndag och på en tisdag och troligtvis även på onsdag. Idag tillsammans med keso, kikärtor och grönsaker på rågkuse. Mums! 

Det blev lite påfyllning av müsli också. Passade på att lyssna på två P3-dokumentärer samtidigt. Oslagbart radiosällskap. Och nu ska väl müslin räcka ett tag! 

Dagens värv!

Tankar om den där balansen

Jag har ju bestämt mig för att inte ens tänka tanken viktnedgång än på ett tag, utan sätta upp andra mål som att komma igång med träningen och komma in i ett vettigt kosttänk igen. Att sträva efter den där balansen. Den som är så svår när man har en historia av jojo-bantning och dålig självbild.

På det stora hela tycker jag att jag klarar det ganska bra. Men det är så lätt att falla in i gamla mönster och ställa sig på den där vågen och bli nerslagen i skorna igen och tänka att det här är ju ändå ingen ide för jag går ju aldrig ner nåt, det är alldeles för många kilon att ta tag i etc. etc. Och den här hösten SKA INTE handla om det.

Jag behöver klappa mig på axeln och se till alla måltider jag väljer bra mat utan att tänka. Alla gånger jag inte ens väljer bort godishyllan i affären eller glassen på fredagskvällen för att jag helt enkelt inte ens kommit på tanken. Jag behöver ge mig själv massor av cred för att jag faktiskt har gjort en förändring. Jag är fysiskt aktiv varje dag. Fast min bebis är fyra månader, jag sover dåligt och dagarna fylls av amning. Hur aktiv var jag egentligen de två senaste föräldraledigheterna? TV-seriemaraton och oändliga lattefikatillfällen (MED obligatorisk kanelbulle så klart) var väl betydligt mer vardag än hurtiga barnvagnspromenader och gymbesök.

För mig är det viktiga att äta bra de måltider jag kan och vill. Hemma, på jobbet, med vänner. Att ha ett behov av att röra mig i vardagen, och att välja en promenad istället för soffan om det inte går att få till ett riktigt pass. Inte köra det gamla uttjatade allt-eller-inget. Det är alltid JAG som väljer. Balans.

Det är därför det är så viktigt att hålla fast vid det omvända tankesättet. Det finns inga förbud eller dieter, det finns bara omtanke om sig själv och en vilja att ge min kropp det den mår bra av. Både bra mat, sällanmat, ibland en latte, ett gott vin, ett riktigt hårdkörarpass, en lugn promenad eller en timmes lur på soffan när bebis sover. Att vara en aktiv mamma som tycker om sig själv och sina val.

Så istället för att sura över att jag har nackspärr för tredje dagen och vaknade med rinnsnuva idag och det därför inte verkar bli något gympass denna vecka, ger jag mig därför nu en klapp på axeln för att jag promenerade 8 km igår och 5,5 km idag. Med nackspärr och rinnsnuva.

Att tvinga sig ut

Det blev 18,4 km förra veckan. Och träningskvoten uppfylld i övrigt. 

Den här veckan känns det som att jag har uppförslut och motvind hela tiden och jag har svårt att motivera mig för träning. En kvalificerad gissning är att det beror på trötthet från helgen som gick och/eller en förkylning på väg att bryta ut ordentligt. I helgen delade jag säng med en dunderförkyld kompis och kom sen hem till Mannen och barnen som snorande och hostade ikapp. Idag var den enda dagen med tomt program denna vecka och jag hade mentalt planerat ett styrkepass på gymmet. Hela dagen bara gick, mor och dotter småslumrandes i soffan, och efter lunch fick jag verkligen tvinga mig själv att hoppa i träningsskorna och gå en omväg till fritids. När jag väl kom ut njöt jag såklart i fulla drag av den härliga klara luften och av att få svettas lite (i 45 min). Men att det skulle sitta så långt inne... 

Hösten är på väg - liksom storbarnen som cyklar ifrån mig

Väl hemma fick jag en liten uppmuntran på mailen. Tydligen har det blivit lite knatande sen jag installerade runkeeper ändå. Kom på att ett ytterligare sätt att visa mig själv vad jag faktiskt gör är att jag borde addera varje veckas promenader och se hur långt jag kommer. Så får det bli! 

Kylskåpskänsla

Jag vaknar allt som oftast med känslan av att vara smidig som ett kylskåp. Efter att jag varit uppe ett tag och fått igång cirkulationen känns det bättre, men när jag först kliver upp är det som att jag åldrats 40 år över natten. 

På det temat har jag noterat att yoga verkar vara på modet igen. På instagram, i inlägg på bloggar och i artiklar översköljs man av hur härligt, lätt och hälsosamt det är med yoga. För några år sedan gick jag på yoga en gång i veckan och tyckte att det var fantastiskt skönt. Jag blir så sugen att hoppa på dessa "yoga varje morgon"-upprop, men jag inser att det nog räcker gott och väl med all övrig fysisk aktivitet jag ska göra varje vecka. Jag behöver egentligen inga fler måsten och får påminna mig själv om att just nu finns det mycket annat som är viktigare för att jag ska uppnå mina hälsomål. Men jag längtar till den dagen när kondition, styrka och vikt är såpass under kontroll att jag kan tillåta mig att använda lite av den avsatta träningstiden till solhälsningar och krigaren igen... 

Bästa försvar?

De där eländiga förkylningsbacillerna attackerar från alla håll nu och jag vill INTE bli sjuk. Inte nu när jag har haft ett par bra träningsveckor och verkligen längtar efter mera. Därför passade jag på att fylla på depåerna idag när jag passerade en juicebar. Hoppas det var nyttigt i alla fall för gott var det då bara i början (tills all lime och äpple var borta)...

Selleri, äpple, ingefära och lime - mums, typ.

Mini-semester

Mini och jag är ute på äventyr några dagar och första stopp är hos mina föräldrar. Så härligt att bara vara tre vuxna och ett litet barnbarn när man ses! Man hinner ju faktiskt prata med varandra. Och jag kan med gott samvete lämna Mini hos sin mormor och gå lite egen promenadtid. Jag tog en vända runt den lilla stan men jag insåg att det verkligen är en pyttig stad när jag gått ända till andra änden och tillbaks och inte varit borta särskilt länge. Det blir 7,6 km (utan att gå vilse) att notera, och så tre minuters planka på det. Häpp, så är vi redo för tjejhelg! 

Lite av varje

En mil i inte särskilt högt tempo. Där gick smärtgränsen för vad fogarna klarade av idag. Man skulle kunna välja att bli irriterad över att det inte gick fortare, men jag fokuserar istället på att det ändå blev en svettig mil i härligt solsken. Snart nog kommer säkert promenadvädret att vara betydligt tristare. 

Ser man på - en selfie! 

Det är i alla fall ingen tvekan om att lunchen aldrig smakar så gott som efter en ordentlig barnvagnspromenad! 

Bara lite ihopplock av det som fanns hemma

Nu är frukosten räddad och glasburken full av frö- och nötblandning igen. Eller müsli om man så vill, men det är den egentligen för god för. Den här gången följdes inget recept. Istället blev det improvisation utifrån vad som fanns i skafferiet. Det viktigaste är ändå den perfekta smakkombinationen kardemumma, kanel, lite honung och en gnutta salt. 

Lite av det ena och lite mer av det andra

Efter fyra månader på fel sida i dubbelsängen (det är närmaste vägen till hungrig bebis på natten) har jag äntligen kopplat ihop ont i ryggen varje morgon med att jag sovit på fel (för hård) madrass. Håller tummarna och hoppas på underverk efter en snabb ommöblering ikväll. 

Bokslut andra veckan

Träningspassen: fem till antalet, varav ett styrkepass på gymmet, ett styrkepass hemma, två riktiga powerwalks och en promenad (lite lägre tempo och i vanliga kläder, men det räknas ändå..)

Antal kilometer: 25,4 km 

Planka: två gånger gjorde jag planka tre gånger och en gång blev det bara en 😊. Klart och tydligt? Läs: 3x1 minut vid två tillfällen och tyvärr avbruten efter första minuten vid det tredje tillfället. Totalt 7 minuter planka. 

Maten: under veckan helt okej. Till och med riktigt bra vissa dagar, men helgen blev återigen inte så bra. Visserligen inget lördagsgodis, men istället blev det lakritsfest på fredagskvällen när ungarna somnat. Mannen hade varit förbi Lakritsboden och handlat lite spännande sorter som man ju bara måste testa. Dessutom krämig vegetarisk lasagne med kamrareller, grädde och mycket ost, rött vin, vitt bröd, pommes frites, äppelpaj två gånger på samma dag... 

Men det går ändå åt rätt håll. Viktigast tycker jag är att få igång träningen och det får jag nog säga att jag har gjort bra den gångna veckan. När det gäller maten har jag nog hamnat i någon sorts omvänd 5:2 (nej jag ska inte gå in på vad jag tycker om den dieten, det har andra redan gjort så bra - tipsar framförallt om Sofys inlägg på ämnet på uppochhoppa.se). Min variant är istället fem dagar med balanserad kost och två dagars guldkant. Betydligt bättre än 5:2 tror jag, men inte vad jag egentligen vill för mig själv. Målet är att få till en bättre kost även på helgen utan att förbjuda utsvävningar. Det får bara inte bli så många olika utsvävningar på samma helg. Sällanmat är helt okej, så länge det blir just sällan. 

Ser hyfsat fulltecknat ut i träningsloggen.

Ta chansen när den bjuds

En inställd fotbollsträning för Liten gjorde vår söndagsmorgon något mindre stressig än väntat. Helt plötsligt fanns det därför lite tid för en hastigt påkommen powerwalk - ensam! Men då måste jag ut Nu! och inte såsa eftersom Mannen och Stor skulle iväg en timme senare och sen  skulle söndagsaktiviteterna rulla på och träningsfönstret vara stängt. 

Rackarns vad snabbt det kan gå att 1) komma iväg om det är enda chansen och 2) ta sig runt rundan när man vet att annars blir bebis-Mini lämnad ensam med en kärvänlig storebror. Jag satte på Fredrik&Filips podcast i öronen och deras tjatter hjälpte också till att driva upp tempot.

 Tyvärr orkade jag inte hålla samma klipp i steget sista kilometern i uppförsbacke, men på det stora hela blev det rätt bra ändå - 5,4 km på 46 minuter. Och framförallt - jag tog mig iväg! Så lätt det hade varit att sitta kvar i morgonrocken, ta en påtår och läsa DN ordentligt istället...