Dagens pulshöjare

Vaknade till ishalka och sommardäck imorse och fattade ett vuxet beslut om att lämna bilen hemma idag. Att åka kommunalt till jobbet tar i runda slängar 75 min dörr till dörr, att jämföra med de vanliga 30 min när jag kör. Det hör alltså verkligen inte till vanligheterna att jag tar pendeln... Men idag alltså.

Morgonresan flöt fantastiskt bra och jag började nästan undra varför jag inte gör det här oftare...

Kom på svaret på den frågan nyss! Det ringde i telefonen, jag knuffade ner en glasskål i golvet (tusen bitar såklart!) samtidigt som jag var tvungen att stänga av datorn och sprinta den vanliga kvartspromenaden från kontoret till pendeln med andan i halsen.  Missat tåg skulle innebära missad bussanslutning och minst en halvtimme senare till dagis/fritids. Men nu är jag på tåget i alla fall och räknar på hur lång tid det kan tänkas ta att knata hem den sista biten (1,5 km) med två fredagströtta barn, och hur mycket marginal det finns till paketinslagning och ombyte för Stor som ska iväg på kalas... Nämnde jag förresten att det ska bli skönt med semester...!  :-)

Packa - detta nödvändiga onda

Det är såhär beslutsångest ser ut! Fyrtioelva bikinis i varierande storlekar. Och ingen som känns bra.

Det ska såklart bli helt ljuvligt att dra på semester på måndag - umgås med ungar och man i 12 dagar i tropisk värme. HÄRLIGT! Och de blå ringarna under ögonen och de nya rynkorna skvallrar om att det blir välbehövligt med vila, absolut!

Men först ska det packas... Det värsta jag vet i vanliga fall. Just nu är det en riktig plåga. Gravid i vecka 13, dvs utan gullig gravidmage och istället försedd med tjockismage och helt i avsaknad av vanlig midja. Som min kompis så målande uttryckte sig om det här stadiet "Man ser helt enkelt bara chipsfet ut!".... Att visa mig i bikini är inte riktigt det jag är mest sugen på just nu. Fast alternativen är inte heller helt lockande. Inga vanliga kläder sitter snyggt längre men det är liiite för tidigt för att mammakläderna ska passa. SUCK! Jag måste bara få gnälla lite. Men var lugn, jag vet att det egentligen inte är det minsta synd om mig. Jag ska bara hitta ett tält som jag kan gömma mig under så kommer jag att ha det.. alldeles... alldeles... underbart.....

Det finns plats i väskan - alla får följa med, så får jag ha beslutsångest på plats istället.

Morgonstund har guld i mun

Äntligen!! Så kom den där dagen när energin räckte till träning också!! Jag har börjat se ljuset i tunneln - är inte längre så där mördande trött och tuggummiseg. Men så har jag ju lämnat den första tredjedelen av graviditeten med det värsta illamåendet och totala energilösheten bakom mig också.

Jag ju lökat alldeles för länge så jag har helt klart halkat ur vanan, men imorse gav jag mig iväg för morgonträning klockan 6. Åh herregud vad skönt det var! Kan i och för sig konstatera att man tappar lite på vissa håll och kanter efter ett sånt här uppehåll. Plankan och armhävningar - vilket skämt! Och efter uppvärmningen (5 minuter på roddmaskin) trodde nog killen bredvid att jag hade astma allra minst. Jag som blir andfådd av att läsa godnattsaga numera flåsade förstås rejält. Men mycket finns kvar ändå och det var härligt att få svettas lite.

Stoppade för att köpa frukost och kom därifrån med nästan bara bra grejer. Det slank med en muffins också som jag började nalla på på vägen till jobbet, men efter några tuggor var jag nöjd och nu ligger den kvar i bilen och skrotar. Istället blev det en burk keso med nötter och så klart min nya last - citrusfrukter i alla former! Känner igen det från förra graviditeten. Bara måste dricka grapefruktjuice, blodapelsinjuice och så den här favoriten... Jaja, det finns värre cravings! :-)

Total njutning!

Hallå!

Jag har inte glömt bort bloggen! Jag har bara skrivkramp och jag tror att den hänger samman med bristen på träning och goda matval... Det är som att jag har tagit paus från allt det vanliga ett tag för att landa i att jag tydligen går omkring med en liten någon inne i magen. Det är lite väl stort och svårt att fatta, så just nu upptar det all ledig tid som inte jobbet, barnen och Mannen mutat in. Men jag är fast förvissad om att detta är en övergående fas. Snart är jag tillbaks både på gymmet och i cyberspace. Jag börjar ana träningslängtan komma smygande, nämligen....

TGIF! och lite bortföklarande "brist på träning"-gnäll

Så går ytterligare en dag utan träning.... Jag hade en plan om att åka iväg och morgonträna, men sömnen tog över igårkväll och jag orkade inte packa någon träningsväska. Jag kunde ju i och för sig ha räknat ut att om jag inte har en väska packad kvällen innan kommer jag inte iväg till gymmet 06.00 - it's a fact! Så blev det imorse med. Istället hjälpte jag till med morgonbestyren hemma eftersom Mannen, som skulle lämna på dagis/fritids, hade en viktig tid att passa. Det blev en lugn och skön morgon för alla inblandade. Inte fel det heller.

Men nu måste jag verkligen skärpa mig! Jag har blivit en riktig soffpotatis sen jag fick det där plusset på stickan. Jag vill inte att det här ska bli en inaktiv graviditet (som mina båda tidigare då jag tog graviditeten som en ursäkt för att inte träna) och jag vill ju komma igång igen! Jag har förlikat mig med att jag inte kan komma iväg lika många gånger i veckan denna höst som jag gjorde i våras, men som det ser ut nu är det ju under all kritik. Jag skyller på att jag lyssnat på kroppen och avstått eftersom jag varit lite småförkyld och varit extreeeemt trött. Det har ju inte blivit lättare eftersom jag var borta på tjänsteresa häromveckan (och nästa vecka ser inte bättre ut för då är jag borta onsdag-fredag). Jag har helt enkelt halkat ur träningsvanan!

Så nu gör jag slag i saken med att skriva här vad jag har för målsättningar och tankar inför fortsättningen av hösten. När jag outat dem här måste jag ju stå för det, eller hur!?

1) Jag ska träna minst två gånger i veckan - gärna fler (vill sikta på tre/fyra men är lite realistisk också).

2) Träningen blir först och främst ett styrketräningsprogram som jag fått av PT:n på SATS - speciellt framtaget för gravida med fokus på ben och rygg. Jag kommer dock att komplettera det lite på egen hand. Sen vill jag också lägga till lite konditionsträning i den form som känns bra för kroppen - kanske återuppta spinningen. Tänker mig att vilken träning som känns bra kan komma att förändras i takt med att man blir tyngre och instabilare, så det gäller väl att vara lyhörd och lyssna på kroppen. Och det här förutsätter såklart att jag får må bra och inte får några konstiga krämpor som begränsar.

3) Eftersom fokus inte längre är viktminskning kommer jag inte att vara lika strikt med kosten. Jag kommer att lyssna på vad kroppen vill ha och anpassa mig, men naturligtvis inte släppa alla spärrar på glass, godis och fikabröd etc. Däremot har jag tydligt känt att jag varit mycket mer sugen på kolhydrater de senaste veckorna och har bejakat det genom att äta lite potatis och ris och till och med unnat mig lite surdegsbröd och annat här och där. Allt med måtta, såklart.

Men nu är det snart helg och jag ska snart hem och mysa med familjen. Och imorgon blir det sovmorgon!

Hurra jag är vaken!

Klockan är nio en vardag och jag är inte klubbad!! Måste bero på att jag sov en halvtimme i soffan innan jag började med middagen. Halleluja! Nu är det mysbyxor och tjocksockar på och så ska jag gå och fixa mig en kopp te. Förhoppningsvis kan jag få med Mannen på att sprätta den nya säsongen av DVD-serien vi följer som kom idag...