En skiddag är till ända

Det var regn och rusk hela vägen upp till fjällen, men imorse vaknade vi i alla fall till minus sju och ganska många öppna liftar. För tre i familjen blev det en klart godkänd skiddag. 

Jag surar lite över två saker:

- att längdspåret (som ligger vansinnigt lättillgängligt till från stugan) är frusen lervälling och låååångt ifrån åkbart

- att jag lämnade springskorna hemma. Med broddar hade det helt klart varit ett alternativ att springa på vägen. 

Men som semesterdag betraktad har dagen varit riktigt bra. Jag och Mini har skött logistiken, hejat på de andra, hämtat trötta och frusna barn och framför allt handlat till nyårsmiddagen på ett Ica Nära som hade ett minst sagt begränsat sortiment. Det förtjänar faktiskt också en bastu, lika mycket som om man hållit till i backen hela dagen. Nu sover fem små kusiner och föräldrarna är härligt mosiga. Det är gött att det här bara var första dagen... 

Hela kostcirkeln i vagnen! 

Packat och klart

Mannen säger att det som inte var inpackat i bilen 23.15 får stanna hemma när vi drar till fjällen imorgon bitti. Och det är nog så. Att resa på fjällsemester med två ganska stora barn var väl en sak, men att dessutom ha med en åttamånaders med tillbehör det är en utmaning det. Takboxen och bagageutrymmet är utnyttjade till max.

Men åh så skönt det ska bli att komma iväg. Vi vinkade av de sista gästerna igår eftermiddag och njöt sen av en kväll bara vi i familjen.

Jag har packat längdåkningsgrejer och håller tummarna för att det ska finnas snö i spåren. Hoppas också på hyfsad täckning, så kanske det kan komma en eller annan rapport från vintern.

Mitt i julfirandet

Rapport från ett soffhörn mitt i julfirandet. Middagsförberedelserna pågår för fullt, men för första dagen denna helg är det inte i vårt kök. Så jag passar på att sitta och se på när min bror och svägerska sköter ruljangsen. Det har varit en toppenjul, vädret till trots. God mat, glada barn och trevlig samvaro med la familia. Träningen har begränsats till några promenader. Men nu längtar jag efter att svettas igen. Ska bara sy ihop ett sexårsfirande imorgon. Men sen ska jag testa pulsklockan jag fick av tomten!

Snart är resterna och julgodiset slut så det blir lite ordning på kosthållningen igen! 

En skogsrunda

För att kompensera den senaste veckans intag av knäck och andra gottigheter passade det rätt bra med ett pulscykelpass idag. Och som jag cyklade. Det var länge sen jag var så genomslut efter ett pass. 

Tänk vad mycket värt det är med en bra instruktör. Spinning kan ju vara så olika upplevelser. Dagens instruktör körde visualisering och tog oss igenom en mountainbikerunda i skogen. Vi körde över rötter, kvistar och mossa och skvätte lera. Tryckte hårt med pedalerna för att komma igenom den leriga ytan på underlaget. Låg omväxlande först och höll tempo, i mitten av ledet för att hänga med eller sist för att komma ikapp. Helt otroligt egentligen. Jag som aldrig cyklat terräng upplevde det ändå som att jag var där i skogen. Trots att jag höll koll på pulsen. Och att timmen gick fort behöver väl knappast sägas. 

Ansiktsfärg stopplyse och två slutkörda ben.

Tidig torsdag

Alla pass kan inte vara bra pass, så är det ju. Som tur är ångrar man väl heller sällan ett pass som blev av. 

Jag hade stora planer för ett effektivt intervallpass på löpbandet när jag kom till gymmet klockan 6 på torsdagsmorgonen. Väskan var packad, skjortan struken, frukostägg kokade, en nyutkommen podcast nedladdad och ett alldeles färskt obeprövat intervallpass inlagt i intervalltimern. 

Men benen ville annorlunda. De var två stumma träben som blev till stockar efter bara några minuter i mitt vanliga bekvämlighetstempo. 

Då klev jag av och bestämde mig för att ge tröttbenen en riktig omgång. Jag är egentligen inte så förtjust i att gå runt på måfå och lägga upp ett pass spontant, (särskilt inte när det är såpass fullt i gymmet som det nu var; träning-inför-jul-hets?). Men även om känslan var att jag mest irrade runt och försökte komma på bra övningar, så med facit i hand fick de nog vad de tålde, de där lata benen. 

Dagens klokhet

Även om man springer eller går långsamt varvar man den som är kvar hemma på soffan! 

Så det så. 

Backe upp och backe ner

"Vi har saknat dig", stod det i mailet från Runkeeper. Och visst var det väl ett tag sen. Varken barnvagnspromenader eller löprundor har duggat tätt på sistone, dels på grund av allmänt dålig träningsfrekvens och dels har jag liksom flyttat mig inomhus. Men hur länge sen var det? Ett par veckor kanske? Nejdå. Svart på vitt i träningsdagboken står det att senaste runkeeperrundan var en femkilometerslöpning den 16 november. En månad sen!

Det var dags att ge sig ut igen och ta till vara på det lilla "dagsljus" som bjöds idag. Fördelen med att barnvagnspromenera i våra trakter är att det finns mängder av outforskade villagator och majoriteten är backiga. Bra träning för baksida lår och rumpa med andra ord. 

Svårt att fånga branta backar på bild, de ser alltid så mesiga ut.

Tydligen var jag orutinerad och hade inte laddat telefonen ordentligt, så med både runkeeper och en podcast igång dog batteriet efter fyrtio minuter. Jag pinnade vidare på måfå och siktade på att gå en mil, men eftersom jag inte hade koll på klockan längre och en tid att passa på fritids vågade jag inte gå på ordentligt. Jag gissar att klockan stannade på ungefär åtta kilometer på 80 minuter totalt, vilket var helt okej. Skönt att få svettas lite och bli lite andfådd. 

Någon ville prova min svettiga mössa och blev betydligt sötare än jag i den!

Att ta sig vatten över huvudet

Ibland vill man lite mer än man vet att man egentligen klarar av. Precis så var det igår. Jag blev inspirerad av Jagskabaraträna, en annan småbarnsmamma som alltid kör så det ryker. Hon skulle planka 30 minuter under söndagen "bara för kul". Eftersom jag var själv med barnen, regnet öste ner och söndagar alltid är ett enda flängande mellan skjuts till och från fotbollsträningar tänkte jag att det kunde vara ett kul sätt att få till någon form av egen fysisk aktivitet. Men 30 minuter... Herregud! Vet du hur mycket det är!

Jag har ju kört plankutmaningar tidigare, men då har det oftast varit att man ska skrapa ihop plankminutrar utspritt över en vecka och det kan i sig vara nog så svårt att få till. Men jag gick ut hårt med en 3 gånger 1 minut efter frukost. Kändes stabilt. På förmiddagen fick jag sen till en planktabata (8x20 sekunder effektiv planktid), och sen två till likadana efter lite vila. Efter lite huvudräkning fick jag det till åtta minuter. Sammantaget alltså 11 minuter. Sen blev det lite mycket annat att stå i ett tag och vi var ute på vift en del, men när maten kokade på spisen körde jag 3 x 1 minut igen. Då var jag alltså uppe i 14 minuter. Började förstå att det här skulle bli svårt att hålla.... Sen tog kvällsrutinracet över och det blev pyjamas på och tänder att borsta och sagor att läsa. När alla tre äntligen hade somnat skulle jag ge mig på mina 16 (!) återstående minuter. Nej, där tog det stopp. Efter 30 sekunder kände jag att 1) soffan lockade och 2) jag började vara så trött i mage och rygg att jag inte höll i tekniken och då är det ju både meningslöst och lite dumdristigt att köra på. Så jag fick ge mig utan att gå i mål. Men jag var inte särskilt ledsen för det. 14 minuter planka är ändå mer än vad jag hade räknat med för den här söndagen.

Överhuvudtaget har jag noterat att jag plankar bäst i tabataform. De korta intervallerna (20 sekunder) gör att jag verkligen kan fokusera på att det känns på rätt ställe och inte fuska med att stå för högt med rumpan eller svanka för mycket. Det är inte helt lätt det där. Men såklart ska jag även fortsätta blanda upp med lite längre sekvenser, en får ju inte bli för bekväm heller. Någon dag här framöver tror jag att jag ska köra en ny utmaning - stå så länge det går. Men det får vänta. Nu måste magmusklerna få vila lite... 

Happy Hips

I princip två veckors träningsuppehåll och jag är så sugen. Vältrar mig i blogginlägg om vinterlöpning och spinningklassupplägg, surfar runt på shoppingsidor för träningskläder och rullar ut träningsmattan för ett tappert hemmaträningsförsök.

Nu när jag äntligen börjar känna mig hyfsad i förkylningen har Mannen dragit iväg över helgen och lämnat mig själv med alla tre barnen. Knappast idealt för träning. Nåväl. Man får göra det bästa av det hela, tänker jag. 

Jag kör lite hemtam core, som jag kan göra i sömnen vid det här laget, toppat med tre set benböj med bebis varvat med axelpress med bebis. Kul tycker Mini, sådär tycker jag. 

Sen testar jag något nytt! Jag har läst att andra har tipsat om yogobe på youtube men har aldrig kommit mig för att kolla upp det. Men det är ju toppen! Massor av klipp med korta och långa yogapass och enskilda övningar med bra och tydliga instruktioner. 

Jag har känt mig oerhört stel på sistone (kanske relaterat till bristen på träning) och värst är höft/säte och bröstryggen. Jag kör därför ett klipp på 16 minuter som heter Happy Hips. 

Utvärdering: 

Passet var lätt att följa och gjorde underverk för de stela höfterna. Det fanns mycket utrymme för förbättring från min sida kan man säga... Minus var väl bristen på yogastämning. Så långt från yogastudions tända lyktor och tysta koncentration man kan tänka sig. Dels är det ju inte så mysigt med en klämkäck instruktör som pratar oavbrutet, men även omgivningen gjorde sitt till. Stor knuffade ut mig från yogamattan eftersom hon också skulle testa att yoga och Mini försökte högljutt klättra upp på mina ben under tiden. Men det här ska jag göra om för åh vad jag behöver stretchen. Men förslagsvis utan barn nästa gång.

Ansiktslyftning

Ja, för bloggen alltså. Det var dags, tyckte jag. Lite ny färg och en bakgrundsbild på det. Hoppas att det ser mer inbjudande ut. Den dag jag har några snygga och naturliga träningsbilder att använda kanske det går att göra en vettig banner, men så länge jag smygfotar skämmiga selfies och suddiga bilder på mina skor och mindre vackra foton på min mat så får det vara. Istället får ni mötas av min favoritutsikt på jorden, taget från en plats där jag alltid känner mig alldeles lugn och hemma.

Om hälsa och inspiration

När jag bestämde mig för att förändra mig, mitt liv och mitt sätt att tänka i mars 2012 var mitt främsta fokus att ta tag i mat och träning för att gå ner mina x överviktskilon. Även om jag då såklart förstod att jag även behövde jobba med att tycka om mig själv oavsett hur jag ser ut, var ändå mitt huvud inriktat på hur jag lättast kunde bli smal (och snygg).

I och för sig tror jag att det var viktigt för mig där och då att bli lite viktfixerad och kunna ge mig själv mätbara resultat. Det stärkte min självkänsla att kilona rasade, både för att jag faktiskt blev smalare, men också (mest) för att jag tog tag i saken, gjorde vad jag kunde för att förändra och fick lätt mätbara resultat. 

Så kom ju en graviditet i mellan och det blev en naturlig paus i viktnedgången då jag fick tid att landa och bli lite mer vän med mig själv. Efter att Mini kom var jag ju direkt inne på kilon igen. Även om jag här på bloggen skrev om att ge mig själv tid och att fokusera mer på genomförd träning än viktnedgång fanns de gamla spökena där. De fick mig att kliva upp på vågen allt som oftast och bli arg på mig själv över att jag inte gick ner så mycket och så fort som jag skulle vilja. 

På sista tiden har jag funderat en del över vad som är målet och varför. Jag har ju i tidigare inlägg (här)varit inne på min målsättning att vara aktiv och hälsosam. När jag ser tillbaks inser jag att det där med att bli smal har jag liksom tappat längs vägen. Jag är mycket hellre stark, uthållig och stolt med lite fluff runt magen, än smal, orkeslös och hård mot mig själv. Målet är ju numera att vara hälsosam och vältränad, vilket inte alls är detsamma som "normalviktig" (vad det nu är).

Igår satt jag i bilkö och hade tid över att lyssna på flera avsnitt av inspirerande Träningsglädje talks, en podcast av härliga Sara som skriver bloggen Träningsglädje. Sara pratar i avsnittet "Det sorgliga med hälsotrenden" om hur många träningsbloggar ger sken av att hälsa är kopplat till utseende och att ha lågt underhudsfett. Sara poängterar att hälsa inte sitter i storleken. Hälsa sitter i hela din kropp och i dina tankar. Hälsa är inte en tävling. 

Jag känner att det där är egentligen så självklart, men ibland är det så lätt att tappa fokuset på insidan och hamna i funderingar över hur man ser ut. Jag måste kontinuerligt ställa mig frågan varför jag gör det här. Varför tränar jag? Varför äter jag som jag gör? Vad är hälsa och lycka för mig? 

Jag hann också med att lyssna på avsnittet med Jessica om vad det är att vara vältränad, en fnissig pod med ett viktigt budskap - att det inte finns bara ett sätt att vara vältränad. Det är man utifrån sina egna förutsättningar. Vältränad som i väl tränad för det du har föresatt dig att göra. 

Jessica definierar vältränad som "ett tillstånd som gör dig mer lycklig än olycklig. Att kroppen fungerar som ett verktyg och hjälper dig att förverkliga dina drömmar." Så rätt! För någon kanske det räcker med att kunna ta trappan upp på jobbet utan att bli andfådd för att det gör att den personen kan klara av sin vardag. För någon annan är det att ha starka ben för att springa långlopp. 

Det där är ju viktigt att komma ihåg när man sätter upp sina egna mål. Vad vill jag uppnå och göra och varför då? 

Middagstipset

I brist på träning att dela med mig av kommer idag ett litet tips på favorit-vardagsmaten just nu. En enkel och riktigt god torskrätt. Den kan man till och med bjuda svärmor på. 

Så här gör man: Sätt ugnen på 200 grader. Strimla ca 2 morötter och skiva knappt en fänkål och en halv purjolök. Fräs morot och fänkål i margarin i en kastrull på svag värme i några minuter. Blanda ner purjolöken. Fördela grönsakerna i botten på en form. Lägg ca 4hg torskfilé (har oftast använt frysta, men tinat dem innan) dubbelvikta ovanpå grönsakerna. Salta och peppra. Strö över ca 2 krm dragon. Blanda 2 dl matlagningsgrädde och 5 tsk fiskfond och slå över fisken. Täck formen med folie och grädda på nedersta falsen i ugnen ca 35 minuter. Strö över persilja. Serveras med vad dom helst. Här hemma brukar det vara pressad potatis för att verkligen få upp all god sås, men det har också funkat bra utan tillbehör. 

Någon matfotograf blir jag aldrig, men rackarns så gott!!

Risk för överdos

Det bokade spinningpasset fick stryka på foten. Det blev favorit i repris idag. Rejält förkyld bebis skrapade ihop fyra och en halv timmes sömn i min famn medan de stora var i skolan. Jag hann se klart säsong tre och julspecialen av Downton Abbey mellan snytningarna, hostningarna och te-kopparna. Kan man överdosera Lusse-te med honung?

Nej se det snöar

Och så blev det vinter, i alla fall för en stund. Och plötsligt blev det ljust och vackert överallt. 

Stor del av dagen tillbringades med att kurera förkylning på minsta och största tjejen på det här sättet. Med en väsande Darth Vader på magen. Fast en otroligt söt och gosig sådan. 

Hur mysigt!?! Bara snytpappret är inom räckhåll så. 

Skön morgon

Det gick! Förkylningen lugnade sig något så att jag med gott samvete kunde ta med mig väskan och dra imorse. Precis vad jag behövde efter en tuff natt, främst för stackars dunderförkylda Mini men rätt tuff även för båda hennes föräldrar. 

Det var lite som att vara tillbaks i mitt gamla liv när jag steg in i det omklädningsrum där jag brukade byta om för tio år sen. Fick lite flashbacks från träningsdater då jag och min väninna kunde sitta kvar i bastun och gagga i evigheter eftersom det aldrig var bråttom hem till tre barn och man. Såg mig själv som 27-åring i tjejerna som drog på sig snyggjobbkläderna för att ila iväg efter morgonträningen. Det var samma sak då, gör man det inte på morgonen blir det ju liksom aldrig av. Men då mer på grund av sena kvällar på kontoret eller ett glas vin med en kompis och nu av helt andra anledningar.

Idag gav jag mig på någon egen form av stegringsintervaller på löpbandet. Ökade stegvis för varje minut under fem minuter, vilade och fortsatte vidare från tidigare högsta nivån. Jag ökade kanske lite väl snabbt och var ju inte heller riktigt fräsch i kroppen, så efter två femminutare fick jag nog. Det blev fem minuters rodd på det och så tänkte jag ge mig på löpbandet igen. Men då var det kört. Det blev jobbigt nästan direkt så jag klev av. Istället körde jag några blandade styrkeövningar och avslutade med en planktabata. 50 minuter in alles. 

Och sen en liten latte och en god surdegsmacka med ägg, gräslök och kaviar på det. 

Kanonstart på arbetsdagen. 

Två spaningar från gymmet...

.. Vad är det för tempo en del människor kör när de styrketränar? Om man har släpat sig dit klockan sju på morgonen, vill man inte träna då? Eller är det för att stå och titta på stången man är där? Noterade idag två såna här killar som vilade med stången vid fötterna hela den tid det tog mig att göra tre set benböj med stång. Märkligt! 

... Vad många som pratar i telefon på morgonen! De var flera runt omkring som verkade avhandla dagens sociala samtal medan de sminkade sig. Det är kanske så man ska göra för att hinna ringa nära och kära så ofta som man borde. Nåt att fundera på, jag gillar ju multitasking.

Väskan packad

Här sitter jag med träningsväskan klar. Möteskläder, smink och jobbskor är packade för morgonträning innan ett jobbmöte jag har inne i stan. Så nöjd med planeringen. Effektivt, va!? Och kul att se ett nytt gym (nytt och nytt - brukade träna där för tio år sen). Löpbandsintervaller hade jag tänkt. 

Men nu killar det i halsen och jag har plötsligt fått hosta... Jag jinxade nog träningen när jag entusiastiskt packade redan tidigare ikväll. Har klämt en kopp ingefärste med honung och nu blir det bums i säng. Och så håller jag tummarna för att jag ska vara fräsch imorgon ändå! 

Mjukstart

Efter en hel vecka utanför (säger man så? nåja, ni fattar!) träningskläderna passade det utmärkt med ett lugnt hemmapass. Fast inte hemma hos oss då. 

Jag har nog nämnt mina barnvagnspromenader med min likaledes föräldralediga vän (vi har känt varann sen lååång tid tillbaks). Men det har nog inte framgått att vi faktiskt setts nästan varje vecka hela hösten, med bara några undantag när schemat inte passat ihop, och kört ett träningspass tillsammans. Hos mig eller hos henne, ombytta i träningskläder, rullar vi ut träningsmattorna och placerar bebisarna i närheten. Efter passet brukar vi köra lunch a la kylskåpsrensning med förvånansvärt kulinariskt (och nyttigt) resultat. 

Jag är så glad och tacksam över dessa träffar. Dels för sällskapet (för både mig och Mini) och dels för det ovärderliga i att ha draghjälp när man själv känner sig o-pepp. Dessutom är det en bonus att få följa hennes bebis på så här regelbunden basis. Han blir nästan lite som min egen.. 

  Två hjälpredor mitt i hemmagymmet

Och mjukstarten då? Jodå, blandade coreövningar med lite inslag av utfall, armhävningar och benböj med boll. Inte särskilt svettigt, men tydligen fokuserat, att döma av dagens träningsvärk.

Adventstradition

För sjunde året i rad kickstartade vi advent igår med huset fullt av vuxna och barn som sippade glögg, mumsade clementiner och skumtomtar, pratade (de vuxna) och röjde (barnen). Kanske kommer julstämningen att infinna sig ändå, även om jag fortfarande tycker att det känns som att det är slutet av september. 

Doktorn verkade inte alltför oroad över min hjärtklappning, så trots att utredningen går vidare ska det nu inte vara något hinder mot att träna. Skönt! Saknade verkligen att svettas ordentligt förra veckan, även om de långa att-göra-listorna gjorde att det passade rätt bra med extra luft i kalendern. 

Mini passerade just sjumånadersdagen också. Jag ställde mig på vågen och noterade att 10 av de 13 graviditetskilona nu är borta. Det firades med en saffrans-Rudolf (se bilden)! 

Dagens..

Mest efterlängtade

Den där bebistanden som vi sett tecken på ett tag nu. Kan den inte bara spricka igenom!? 

Vuxna beslut

Att, med risk för att bli bemött som hypokondriker och nojig, boka tid för att kolla upp varför jag den senaste tiden får hjärtklappning, yrsel och hugg i bröstet lite då och då. Och att lova mig själv att inte träna förrän läkaren har sagt ok. Tid bokad på fredag. 

Mest misslyckade 

Julklappsshopping på nätet som bara resulterar i att jag halkar in på sånt som jag själv vill ha. Oj, nytt träningslinne, längdåknings/löparkläder, sååå fina smycken från Edbladhs, senaste boken av favoritdeckarförfattaren... Men jag har i alla fall inte klickat hem något. Inte ännu.

Soundtrack

Tvångsmässig lyssning på jullåtar i alla de former på Spotify. Detta för att skapa lite julstämning och inspirera till adventsfix inför glöggbjudning på lördag... Det går sådär. Jag är inte där än mentalt. Det är ju åtta grader plus och solsken ute. 

Utflykt

Ica Maxi med stor vagn. 

Livselixir

Det borde vara en mänsklig rättighet att få uppleva såna här helger någon gång ibland. Ett dygn på en fantastisk plats tillsammans med tre härliga vänner som jag träffar alldeles för sällan. 

Jag kom tillbaks till familjen på söndagseftermiddagen med laddade batterier, fullproppad av mat och prat och med ont i skrattmusklerna. 

Helgens fysiska aktivitet - ett intervallpass på löpbandet, ensam i gymmet klockan åtta på söndagmorgonen. Grymt skön start på dagen!

Googlekväll

Vad skulle jag göra utan Google!?

Igår ägnade jag först en lång stund åt att läsa på om vad som är den mest optimala träningen för fettförbränning. Men det fanns så mycket att läsa att jag mest blev ännu mer förvirrad. Slutsatsen blir att jag nog ändå fortsätter med min blandning av promenader, spinning något löppass och styrketräning. Men nu känner jag mig styrkt i att det liksom inte borde bli fel att slänga in ett extra spinningpass hör eller där om det skulle bli läge för det. Även om lågintensiva pass egentligen är mer effektiva på pappret. Men - återigen - den bästa träningen är ju den som blir av!

Sen ägnade jag en bra stund åt att läsa tester av pulsklockor. Vilken djungel! Jag vill ha en enkel klocka med GPS, gärna med funktioner för intervallträning och mätning av pulszoner. Ska det vara så svårt? 

Hallå tomten! Nån av de här kanske?

Sex dagars tystnad

Av ingen särskild anledning har det blivit oplanerat tyst här på bloggen den senaste tiden. Man skulle ju kunna tro att det är för att jag har misskött träningen eller kosten eller både och. Men så är det faktiskt inte, det är bara lathet/skrivkramp. Jag har snarare kommit in i ett flyt där de senaste två veckorna varit riktigt bra. Hittills har det gått över förväntan att kombinera jobb, föräldraledighet och tid till träning. 

Veckan som gått har också bjudit på flera andra tillfällen till boost på välbefinnandekontot. Mannen och jag har varit på date (barnfri sådan, såklart), jag har varit på spännande fotbollslandskamp, jag har pussat på och gosat med alla mina barn (men mest med Mini av förklarliga skäl) och hängt med mina föräldrar en del. 

Efter den här veckan borde jag vara full av energi och glädje, men ikväll är jag så trött att jag  skulle kunna somna sittande. Håglös, tung i kroppen och storgäspande. Kan förklaringen kanske vara att det verkar vara hosta på gång..? Håller tummarna för att den drar vidare utan att stanna! 

En ny bekantskap

Torsdag är jobbardag och idag blev det läge för ett återbesök på jobbets träningsanläggning som jag knappt besökt alls sen jag fick veta att jag var gravid förra sommaren. Lunchspinning, en gammal kär vän. Men idag på ett nytt sätt. Sen jag var där sist har de börjat med pulsträningspass och jag tänkte att det kunde vara kul att prova. Och det var det verkligen.

Jag har aldrig mätt min maxpuls så jag var tvungen att utgå från den grova formeln 220-åldern för att ha något att utgå ifrån. Det visade sig vara helt fel. Annars skulle jag nog vara död vid det här laget eftersom jag passerade maxpulsen i topparna och låg på över 90 % av maxpuls större delen av passet. Låter inte rimligt direkt, jag hade ju krafter kvar dessutom. Här skulle det ha suttit bra med en bild men jag kan inte förmå mig till att bloggfota bland folk, särskilt inte arbetskamrater. 

Men en sak är säker - med rätt inställningar tar nog pulsmätning spinningen till en annan nivå. Tiden går fortare och det är lättare att se att man faktiskt får en effektiv träning. Detsamma gäller nog om man använder pulstänk när man lägger upp löpträningspassen. Jag ska nog berätta för tomten att jag gärna skulle vilja ha en pulsklocka... 

Fys före mys

Förmiddagspasset på SATS blev ett riktigt hårt överkroppspass. Idag satsade jag på tyngre vikter och färre repetitioner än vanligt (tre set x fem, åtta eller tio repetitioner istället för femton) och la fokus främst på axlar och biceps. Vissa övningar körde jag fler än tre set och ökade vikt för varje set för att sen köra till max. Det var lite folk i gymmet och jag hade tid att bara köra utan något program eller tanke. Underbart! Avslutade med dagens plankor. Check på den. 

Så här glada är vi över att få åka och träna

Eftermiddagspasset går i lugnets tecken. Idag har vi ingen tid att passa eftersom storbarnen leker hos kompisar efter fritids. Det betyder tid för soffmys och tid att sitta still med sovande Mini i knät. Och det betyder att jag äntligen har tagit mig för att börja titta på säsong ett av Downton Abbey som alla pratar så gott om. Trivsamt värre! 

Ryggläge med gosig bebis i knät 

Skillnad på att gå och att gå

En mil i strålande höstsol med nöjda bebisar och trevligt pratsällskap, i helt okej tempo. Halt på sina ställen, men solen värmer gott. Svett på ryggen.

Samma eftermiddag. En komma en kilometer med skrikande bebis och trilskande  sexåring som först inte vill gå hem alls och sen springer i förväg för att hinna med tjejerna i klassen (jag tänker att han borde ha haft bättre reflexer på sig när jag ser ryggtavlan långt borta). Det går inte att gå fortare för vagnen tyngs ner av två sparkcyklar som ligger tvärs över och en matkasse som hänger på styret. Sista tre hundra meterna vrålar bebisen, tappar nappen sju gånger och sexåringen behöver ta sin astmamedicin. Svett på ryggen.

Hej Spinning! Har saknat dig.

Det var minst ett år, antagligen närmare ettochetthalvt år sen sist. Igår klev jag upp på en spinningcykel igen. Och vilket hallelujamoment det blev! Det var som att kroppen hade längtat och saknat. Spinning passar mig så bra, jag behöver inte tänka, kroppen bara gör. Till skillnad mot löpning där varje steg är en kamp.  I spinningsalen är jag är inte rädd för att ta i och ta ut mig utan att fundera över att spara energi. 

Och igår, en bit in i första låten efter uppvärmningen, när svetten började bryta fram ordentligt fick jag helt plötsligt tårar i ögonen. Så härligt och efterlängtat var det. 

Lagom till höstrusket tror jag att spinningskorna nu har lämnat hyllan i klädkammaren och flyttar in permanent i träningsväskan igen. Det här ska göras om snart igen! 

Rapport från ett par smaljeans

Det är fredag och första arbetsveckan med delad föräldraledighet är till ända. Det känns toppen. Att både jobba och vara ledig alltså (men att det är helg nu är ju inte heller fel). En första reflektion är att jag kommer att behöva rutiner och en hel del disciplin för att få till den träningsmängd jag vill ha och behöver.  Särskilt jobbdagarna blir det till att planera in i förväg om det ska kunna bli någon träning. Det finns också en del andra utmaningar; vädret inbjuder inte lika mycket till långa barnvagnspromenader, Mini blir större och har både mat- och sovtider att passa, det blir mörkt och kallt på kvällarna och jag är en fegis som inte vågar springa var som helst när barnen har somnat. 

Jag kommer därför skippa mitt kilometermål för veckan. Som vanligt gäller ju att inte sätta för ambitiösa mål. Nu ska jag därför fokusera på att få till minst tre tillfällen fysisk aktivitet per vecka. Jag sätter inga krav på vilken sorts träning under den här perioden utan låter lusten och möjligheterna styra. Det blir nog bäst så när utmaningen framförallt ligger i att få till tiden och att gripa tillfällena. 

Packa träningsväskan är lite mer utmanande nu för tiden...

Därutöver måste jag tvinga mig själv till plankdisciplin. Jag har börjat slarva och startar därför en plankutmaning. De kommande fyra veckorna ska jag därför planka fem av sju dagar - en tabata eller 3x1 minut. Det tar fyra minuter inklusive vila och någon gång under dagen ska man väl kunna avvara fyra minuter. Hänger du på!?

Jag kommer också att lägga lite mer fokus på min mat de närmaste fyra veckorna. Inte för att jag egentligen äter så dåligt men för att jag vill ta reda på hur jag egentligen äter. Jag kommer därför föra matdagbok en period (kanske en vecka ungefär) och räkna kalorier. Jag måste träna upp mig i att uppskatta kalorier och känner att jag måste få kläm på om jag verkligen äter ett kaloriunderskott som jag trott. Till min hjälp har jag laddat ner Shape Up Club som jag använt tidigare. 

Det leder mig in på utvärdering och resultat, som jag hade tänkt skriva om. Det är nu tolv veckor sen nystarten efter sommaren. Det har varit en aktiv höst och jag har ätit mycket god och nyttig mat och så en del inte så nyttigt. 

Intressant nog har det nästan inte hänt någonting på vågen. Men det är väl som min kloka vän sa: "det här är väl kanske inte den tid i livet när man ska gå ner i vikt", apropå att det bara är ett halvår sen kroppen utsattes för den stora påfrestningen som en graviditet innebär. Kanske händer det nåt nu också när jag skurit ner amningen kraftigt. Så har min kropp fungerat tidigare. Så länge jag ammar håller den gärna kvar vid varje gram men sen jan man börja få resultat.

Inte heller visar måttbandet några stora framsteg. Midjan och fluffmagen är tydligen oförändrade, även om jag faktiskt tycker att magen ser fastare ut. Rumpan har jag tydligen lyckats amma bort och jag har tappat någon cm runt låret. Men hur det än är med de bristande resultaten upptäckte jag till min glädje idag att något har jag nog ändå gjort rätt. Idag kom jag i ett av paren smaljeans! Och inte bara kom i, jag kunde ha dem på mig utan att muffinsmagen såg alltför illa ut och till och med sitta på golvet med dem utan problem. Tjoho! För vad spelar egentligen våg och måttband för roll? Att komma i urvuxna kläder är ju däremot jackpot! 

Det här blev långt.. Men nu kör vi! Vi har fyra nya härliga veckor framför oss!

En bortglömd gammal klassiker

Ibland känns det så svårt och fantasilöst det där med vardagsmaten. Men ibland så. 

Dammade av en gammal klassiker från förra året som tillbehör till laxen - blomkåls"ris". (Har egentligen inte så mycket med ris att göra annat utseendet). Ojoj vad gott, och så enkelt sätt att få i sig nyttig blomkål. Tyvärr är jag ensam i familjen med att tycka så. Å andra sidan så blir det mer över till mig!

Ett blomkålshuvud, en matberedare, ordentligt med goda kryddor, en stekpanna med lite sesamolja och så några minuter till övers för att röra runt. Lätt som en plätt. 

Slutkörd

Hur vet man att man har tagit i ordentligt på styrketräningen? 

1) man kan inte skriva i träningsdagboken vad man nyss lyft eftersom armarna darrar så;

2) man kan inte utan att det är förenat med viss fara lyfta sin bebis till vagnen när det är dags att åka hem;

3) det är svårt att schamponera håret eftersom man måste hålla armarna över huvudet. 

Hårdkörning för överkroppen idag toppades med ett gruppträningspass core. Blir intressant att känna träningsvärken imorgon...

Hej igen gymstyrka! Jag hade saknat dig!

Välförtjänt soffsöndag

Ännu en vecka som inte blev helt enligt plan är nu till ända. Magsjuk make, höstlovsresa och svärmorsbesök innebar mindre träningstid än vanligt och jag summerar "bara" tre tillfällen. Inget av dem på gymmet och ingen coreträning. 

Hade det inte varit för dagens gärning hade det inte blivit mer än 9 km promenad att bokföra denna vecka. Men det kunde jag ju inte leva med. Så hastigt nog för att inte hinna ändra mig lämnade jag Mannen, barnen och svärmor i lunchförberedelserna och stack ut i duggregnet med löparskorna på. Den vanliga femkilometersrundan avverkades med mycket möda och stort besvär i det tilltagande regnet. Det blev ett riktigt mentalt krig sista kilometern eftersom jag fick huvudvärk (hade inte druckit annat på hela dagen än tre koppar kaffe -inte så smart!). Så ruskigt skönt det då kändes att stänga av runkeeper och konstatera att jag kapat 32 sekunder på rundan sen sist. 

Nu, en kebab med bröd senare, i ryggläge i soffan har jag bläddrat ytterligare i statistiken. Jag klappar mig själv på axeln för att jag den 28 september behövde nästan fyra minuter mer för att ta mig runt samma runda. Även om det känns avlägset just nu så ska jag ner ytterligare till en mer anständig tid. Målsättningen är att komma ner tre minuter till. Eller så tar jag det lugnt med tempoökningen och siktar på att kunna springa en längre sträcka istället. Men då måste jag springa en annan runda. 

Nu njuter jag av sista söndagkvällen som helt föräldraledig. Återkommer med nytt upplägg för den nya vardagssitustionen och utvärdering av de senaste fyra veckorna inom kort. Men nu söndags-TV. 

Här ligger jag och väntar på ett avsnitt av Bron...

Generationshäng

Att umgås över generationsgränserna så här under så många dagar i sträck är en märklig företeelse. Så härligt det är att all den värme och kärlek från dessa gamla som jag själv känt räcker till också för mina barn. 

Samtidigt är det oundvikligt med vissa konflikter med fyra generationer starka känslosamma kvinnor under samma tak. Vi är alla så lika och ändå är vi så dåliga på att förstå varandra. 

När det gäller kosthållningen gör jag vad jag kan. Det är inte lätt att undvika att det bullas upp hela tiden. Man SKA tydligen bjudas på fikabröd och inga ursäkter är tillräckligt goda för att avstå. Hittills har det heller inte bjudits på samma sorts fikabröd två gånger. Uppenbarligen finns det en mängd sorter i matkällaren. Och det är alltid läge för "att sätta på kaffet)...

Motion är dock en bristvara här. Det blev en promenad igår. Ungefär 3 km om jag räknar högt. Tempot var perfekt för att passa en vagn på stig, en åttiotreåring och en sexårig jedi-riddare med en pinne till lasersvärd. Långt från powerwalk med andra ord. 

Idag fick jag också chansen att smita iväg på en Mini-borde-somna-i-vagnen-promenad. Jag hade så gärna stegat iväg på en lång härlig prommis, men regnet ville annorlunda och efter 2,04 km kände jag mig rätt nöjd (och rejält blöt).

  

Imorgon vänder vi hemåt efter tidig uppstigning. Glada nöjda och fulla av kärlek till världens bästa mormor och morfar. 

Tvåtimmars intensivpass

OBS! Inlägget publicerades söndag 27 oktober, men något gick fel. Kommer nu lite försenat istället. 

Halloweenparty med 23 uppspelta 8-åringar, det var sannerligen två energikrävande timmar. Men kul var det. Och de tre födelsedagsbarnen var toppennöjda. 

Muffins på temat. Åtminstone glasyren gick hem hos de flesta.

Och efteråt, åh så skönt det var att få lägga upp fötterna och äta upp de överblivna snacksresterna och mysa lite framför TV:n.

Sällanmat! 

Hej helgen!!

OBS! Inlägget borde ha publicerats fredag den 25 oktober, men det har tydligen strulat. 

Jag gjorde det! Sparkade den här skitveckan dit den hör hemma. 

Tolv grader och sol när jag bestämde mig men hastigt mörknande och sjunkande temperatur gjorde att det snabbt blev både kallt och mörkt. Men attans vad skönt det var!! Femkilometersrundan på 34 min blankt! 

Fick oväntad hjälp av Britney(!) i lurarna på upploppet "Do you wanna look great in a bikini? You better work Bitch!"

Nu är det helg på riktigt. 

Jag som inte springer i mörker...

Höstlovsmys

Nu har vi höstlov hela högen (utom Mannen) och vi har dragit iväg på utflykt. Jag, barnen och min mamma hälsar på mina morföräldrar i några dagar och här går livet i en annan takt. Gamlingarnas tempo passar de höstlovslediga barnen som älskar att lalla runt i pyjamas och spela spel och läsa biblioteksböcker. 

Konstig känsla det här med att vara med sina barn någonstans där man själv varit så mycket som barn. Allt är sig likt, men ändå inte. Varenda pryl finns där den alltid funnits, men det har gått trettio år. Det är ju fantastiskt att vi har möjligheten att låta de gamla få uppleva barnbarnsbarnen och tvärtom. Men det är också lite vemodigt för det påminner om tidens gång. Här sitter morfar och slumrar framför Nyhetsmorgon på högsta volym medan Liten spelar flagg-quiz på ipaden med min mamma och jag kramas med Stor. 

Den här veckan får det vara fokus på just det. Att hänga över generationsgränserna. Om det skulle hinnas med en promenad eller ett träningspass är det bara en bonus. 

Vart tog veckan vägen!?

Hur kan det redan vara fredag!? Den här veckan alltså.

- Ont i halsen på mamma, pappa och barn från och till, ungefär varannan dag.

- Jättedåliga nätter varvat med normaldåliga nätter, av alla möjliga anledningar (kräkande barn, ätande barn, drömmande barn...).

- Massor av små beslut och grejer att fixa; som att boka skidresa, nästan köpa bil, 15 sålda plagg på Tradera att skicka, ett Halloweenparty för 8-åringen att förbereda och baka till, ett öppet hus på skolan, födelsedagspresenter att fixa...

 

I allt detta har jag tydligen glömt bort mig själv. Jag inser vad lätt det är att halka ur träningsfokus när livet rullar på i högre hastighet. Det var ju så sent som för en vecka sen som jag skrev om att det alltid går att träna, även hemma med sjuka barn.

 

Men som igår, till exempel, med sjukling hemma gav jag mig på projektet nya gardiner i vardagsrummet istället för att rulla ut träningsmattan på golvet. 

 

Och onsdagens bokade pass (body combat) avbokades en timme innan för att det helt enkelt kändes alldeles för stressigt att hinna utfodra barnskocken (som kommit hem sent efter öppet hus), byta om och stå redo när Mannen kom in genom dörren. En timme senare när ett alltför trött och matvägrande barn fått ett ordentligt utbrott kändes det rätt skönt att vi var två därhemma... 

 

Sömnbrist ger mig ont i kroppen, har jag insett. Det värker i rygggen och knäna och jag är stel här och där. Jag slår mig, stöter i bordskanter, sparkar i tån i en tröskel. Det är verkligen som att känslorna ligger utanpå kroppen.

 

Det är väl inte konstigt egentligen, men det är bara synd när jag inser att jag inte tränat sen i måndags och inte hunnit promenera heller. Men nu tänker jag byta om och stå redo i dörren. Det vore så skönt att börja helgen med att få komma ut i friska luften. Och har jag sagt det här så måste jag ju stå för det. God fredag!!   

En liten och en stor i sjukstugan

Det blev fint i alla fall.
 

Det tuffar på - vecka 42 i korthet

Det är så mycket roligare att summera denna träningsvecka än den förra. Jobbade visst ihop till:

- tre hemmaträningspass. Hittade appen Casall T.O.D och det tog hemmaträningen till en ny (svettigare) nivå.
- tre ordentliga barnvagnspromenader, varav två på samma dag (dagsrekord 17 km!). Totalt 23 km.
- ett pass bodycombat. Ojojoj vad man kan få märklig träningsvärk av detta. Tydligen har jag muskler i ryggen och sidan som jag inte trodde fanns, för att inte tala om på bak/utsidan av knät.
- tre tillfällen planka

Känslan är att det var en bra matvecka också. Men jag inser att jag har lite dålig koll. Jag tror till exempel att jag överdoserade kraftigt på mörk choklad. Jag funderar på att föra lite matdagbok under ett par veckor för att få en bättre överblick. Kanske blir det läge för detta vecka 45 när jag börjar jobba deltid och det är dags för ett nytt träningsupplägg. Ska fundera lite kring detta.    

Skön fredag

En hängig Stor fick stanna hemma från skolan idag. Alltså inget Mini-Sats idag heller. Inte ens en promenad.

Men istället blev det en alldeles underbart skön fredag i all sin enkelhet. Jag får så lite kvalitetstid med bara min stora tjej mellan skola, kompisar, aktiviteter och annat att det var toppen att få hänga hemma tillsammans en hel dag, även om hon inte var i form för några aktiviteter direkt. Så hämtade vi Liten lite tidigare än vanligt, för det hade vi lovat, och tjuvstartade helgen redan på eftermiddagen med filmmys med popcorn. 

Jag är så nöjd över att jag har kommit över min motvilja mot att träna hemma. Förr kunde jag inte tänka mig det. Visste inte hur man gjorde, hur man skulle motivera sig. Men så blev ju inte träningen av heller dagar som denna. 

Det är ju oslagbart att ha en liten bank att ösa ur. Kort eller långt, en kvart har man alltid tid för. Reps eller intervaller. Appar som tar tid, appar som föreslår övningar, appar som underhåller i öronen... Det finns inga ursäkter längre. 

Träning i oväntad form

Det stod styrketräning på programmet för dagen, men Mini vaknade för förkyld för Mini-Sats. Efter lite omplanering rullade jag istället iväg med vagnen mot Ikea för att kolla in ett köksbord jag spanat på, en promenad på 8,5 km. En oväntat fin promenad, delvis genom ett naturreservat. 

Det blev det billigaste Ikeabesöket på mycket länge. Tanken på att dra barnvagnen samma väg hem innebar viss begränsning på köplusten, men påfyllning till värmeljusförrådet och lite annat smått och gott blev det förstås. 

Efter en förvånansvärt trist salladslunch styrde jag hemåt igen, lite mer tunglastad än på vägen dit. 

Den uppmärksamme noterar kanelbullen som gömmer sig bakom salladen. 

Totalt 17 km med (lastad!) barnvagn. 170 minuter - rätt ok tempo. Enligt Runkeeper brände det 1200 kalorier, och det utan att räkna extravikten. Ett bra dagsverke, tycker jag.

Handlade och hämtade paket på hemvägen. Undrar vad vagnen vägde egentligen?(japp, det sitter ett barn där nånstans också!)

Ikväll lider jag av jordens blåsa under stortån. Och nästa gång får det bli bil. Det blir så mycket lättare att få med sig bordet hem då.

Ännu en..

..barnvagnspromenad i höstprakt. Idag bjöds det på premiär - första turen för Mini i sittvagnen med gosiga åkpåsen. Upphetsande? Nej, inte särskilt. Men man kan tydligen sova gott däri. 

Får det kallas träningsvecka?

Summerar vecka 41 och kan konstatera att någon bra vecka var det väl inte. Två hemmastyrketräningspass och en promenix på 5 km, och två planktillfällen. Det blir inte check i rutan på något av träningsmålen för veckan. Förklaringen är enkel. Sover jag sämre tränar jag sämre.

Och sover jag sämre äter jag också sämre. Veckan var väl i stort sett ganska bra matmässigt, men helgen var rätt urflippad. Chips två kvällar, lite mer vin än vanligt, glass, oxfilé, surdegsbröd...

Men nu är det ny vecka. Fokus ligger på att få lillan att förstå att man ska äta på dagen. Inte stup i ett hela natten. Förhoppningsvis för det också med sig att det blir mer energi över till träning och bra mat. Det har i alla fall börjat bra. Måndagspasset blev riktigt flåsigt tack vare en ny app: Casall TOD (Training of the Day), och innehöll till och med min hatövning - burpees - om än i en lightvariant.

Nu håller vi tummarna för att dagens operation "trycka-i-bäbisen-mat" ger en bättre natt....    

Semantik

Jag är en sucker för rätt försäljningssnack just nu. Behövde ny nattkräm, sovit dåligt för humptonde natten i rad, blev enkelt intalad om att jag måste förebygga rynkor. Men anti-age, nej... Vad sägs om Youth recovery? Same same, but oh so different! 

Min nya nattkompis 

Mammas gotte

Konstigt - det är ingen i familjen som är spekulant på min goda juice! Jag som gjorde extra mycket till frukosten. En påse babyspenat, tre stjälkar selleri, en rejäl morot, två blodgrape, ett grönt äpple och en apelsin. Kan det ha något med färgen att göra..?

Lyssna på kroppen

Kan inte påminna mig att jag gjort något som kan förklara varför jag vaknade med ont i fogarna imorse. Men oavsett varför tar vi en lugn dag utan ordentlig fysisk aktivitet. Sorterar bort urvuxna bebiskläder, städar lite och handlar mat. Att döma av ansträngningen för att lyfta ur vagnen ur bilen är det rätt beslut. Kommer igen en annan dag! 

Små ändringar, stor skillnad

Tänk så lite det krävs för att få musklerna att jobba lite annorlunda och attans vad mycket mer effektiv träningen blir när man varierar sig lite. 

Träningskompisen hade läst på. Senaste passet hemmastyrka struntade vi i de vanliga tre seten med 15 reps på varje övning och körde efter klockan istället. Vi körde hårt en minut, vilade15 sekunder, körde hårt 45 sekunder, vilade15 sekunder och körde hårt 30 sekunder. Och attans vad det tog, särskilt i bålen. Det något trötta passet som körts några gånger för mycket fick helt plötsligt en annan intensitet och voilà - träningsvärk i magen!

Träningsvecka med MVG

Summerar förra veckan och konstaterar att det blev den mest fysiskt aktiva veckan hittills denna höst! Lägger ihop till 32 tillryggalagda kilometer och någon form av träning alla dagar utom en. Idag behövde kroppen vila, så det fick den. 

Finfint uppslag i träningsdagboken

Maten var rätt bra i början av veckan men helgen bjöd på lite för många utsvävningar. Värt att notera är att jag mår så mycket sämre och får så ont i magen när jag slarvar med vad jag stoppar i mig och när. Skärpning! 

Morgonmöte med kossorna

Alla rundor kan inte vara bra rundor. Imorse blev det väldigt tydligt. Jag tänkte springa femkilometersrundan igen och gav mig ut innan frukost. 

Man har väl hört om kolhydratladdning, så jag tänkte att jag borde ha mycket energi att springa på efter gårdagens utsvävningar (godis, pasta, vitlöksbröd, glass, vin...). Men direkt kände jag hur stumma benen var efter de senaste dagarnas promenerande. Och kolhydraterna bråkade med min mage. Sen började det kännas i ett knä. Jag kände mig stel i ryggen. Jag lyssnade på en oinspirerade Värvet-intervju (säger inte vem, men jag borde ha kunnat räkna ut att det inte skulle vara så mycket sprudlande energi direkt). Sista metrarna gäspade jag så stort att jag var tvungen att stanna. Jag tog mig runt slingan genom att omväxlande gå och springa, korta sträckor av varje.

Hur fort det gick? Symptomatiskt la faktiskt runkeeper av efter fyra kilometer, så det vet jag inte exakt. Men dittills hade det ändå gått i 8:34-tempo. Nåja, all motion som blir av är bra motion. 

Idag ska jag läsa och inspireras av nya presentboken som jag fick av fina kompisen som var här igår. Har redan hittat flera recept som ska provas! 

Middagstipset

Alltså, man är ju ingen matbloggare direkt. Det märks ju särskilt tydligt när man kommer på en helt ny rätt. En rätt som visar sig vara så försvinnande god att den lämnat tallriken innan man kommer på att denna snygga välbalanserade hälsosamma tallrik förtjänar att förevigas på bild... 

Ni får nöja er med att föreställa er. Eller prova själv, vet ja! 

Lägg tinade laxbitar i ugnsfast form. Salta lite lätt. Strimla soltorkade tomater och blanda dessa med en klick Sambal Badjak (Sambal Oeleks godare, lite rökiga, kusin). Bred ut tomatbitarna på laxen och skjuts in i ugnen. Var beredd på lite sting.

Vi åt laxen med gröna sojabönor med flingsalt på, en blandad grönsallad och tomat/mozzarella/avokado med balsamvinäger. Ser ni det framför er? Mmmm! 

Än skiner solen...

Jag vet att det har sagts förr, men denna vår/sommar/höst alltså!! Mini blev fem månader häromdagen och jag kan räkna på fingrarna hur många dagar det har regnat sen hon kom. 

Snuvig bebis får inte träffa infektionskänslig nyopererad kompis, så vi fick en dag över idag. Och än en gång lyste solen på klarblå himmel och barnvagnspromenaden blev som ett vitaminpiller för en trött mamma. 

Dagens faunaupptäckt: har aldrig gett mig tid att kolla in kossorna jag går förbi på rundan tidigare, bara noterat att de finns där i hagen. Men idag la jag märke till att det är någon skum sort. Kolla in! 

Dagens luriga mamma: fick i Stor och Liten nästan en hel påse babyspenat när jag smög ner den i deras juice på svenska äpplen och lime. För övrigt noterade vi att fänkål och hallon i juicepressen inte smakade tillräckligt mycket lakrits, så vi fick förstärka med lakritspulver. Efter det tillskottet var det däremot bara undertecknad som tyckte att det var gott.. 

Ny månad, nygammalt upplägg

Veckan har ju redan hunnit börja och jag har inte hunnit lägga upp nya upplägget. Men det blir ingen rocket science. 

Jag har bestämt mig för att fortsätta den närmsta månaden med samma motionsmål som under augusti-september. Eftersom jag vet att det kommer att bli en tuff utmaning att få till träningen när jag bara ska vara föräldraledig på deltid (från november) sparar jag nästa växel tills dess. 

Nu ska jag ägna de sista föräldralediga veckorna åt att fortsätta på den inslagna vägen med gymstyrka/hemmastyrka, promenader och plankor. Fyra pass varav minst ett på gymmet. Plankmålet sätter jag till minst tre tillfällen per vecka (en tabata gills som ett tillfälle, men det är såklart bra att även varva med några enminutare ibland). Om jag skulle råka springa istället för att gå under några promenader är det bara bonus... (Sprang faktiskt största delen av femkilometersrundan i lördags!!). 

Maten hoppas jag kunna vässa lite till. Skräpfria veckor fulla med grönt och gott, men vin, lite sällanmat och  mindre strikt tänkande på helgen. Men definitionen av skräp får vara ganska snäv och jag kommer att äta samma mat som resten av familjen men i mindre portioner och utfyllt med mycket grönt. 

Dagens handling, efter första stoppet -grönsaksdisken

Klapp på axeln

Under de senaste sex veckorna har jag knatat med och utan barnvagn sammanlagt 118,4 km (det är bara se s.k. träningstillfällena, alltså utan att räkna den dryga mil jag går till och från fritids varje vecka och annan vardagsmotion). Det är längre än till Nyköping det. Undrar hur långt jag kan komma innan året är slut? 

Och även om jag har slarvat en del med plankandet har jag gjort 41 min i plankan. Det är ju som en lektion i skolan... 

Just saying.

Mål och mening

Jag har en massa ostrukturerade funderingar som rullar runt i huvudet. Jag klurar på hur jag vill lägga upp taktiken den kommande månaden, jag utvärderar de senaste sex veckorna och jag kommer hela tiden in på målsättning och vart jag är på väg. 

Å ena sidan skulle jag kunna damma av mitt gamla viktmål, sätta en tidsplan och börja köra hårt. 

Men vad är vikt egentligen annat än en siffra. Målen är ju så mycket mer... 

- Jag vill träna så att jag blir stark och  frisk och orkar göra allt det jag vill göra. Jag vill vara en bra förebild för mina barn och ge dem en sund och aktiv uppväxt. 

- Jag vill vara i mitt livs bästa form. Springa lopp, åka skidor, orka lyfta. Att det fysiska inte ska vara en begränsning. 

- Jag vill kunna se mig själv i helfigur på kort och i spegeln och tycka om vad jag ser. 

- Jag vill kunna gå in i vilken affär som helst och handla kläder jag tycker om. Inte behöva fundera på om de ens har min storlek eller exkludera sjuttio procent av sortimentet för att det är fel passform. 

För allt ovanstående är det ju oväsentligt vad det står på vågen. Därför borde det ju egentligen bli fel att sätta viktmål att sträva mot. Vikten kommer nog med på köpet ändå. 

Men hur sätter jag ett konkret och mätbart mål för hur mycket starkare jag ska bli eller för hur mycket bättre kondis jag ska få? Eller för hur mycket bättre jag trivs med mig själv? 

Ett sätt är kanske att sätta upp konkreta delmål, som att springa tjejmilen nästa år på betydligt bättre tid än sist och åka öppet spår innan jag fyller fyrtio år. Och att ha som första milstolpe att komma i smalkläderna, tex de snygga tighta jeans jag köpte förra augusti just innan jag blev gravid (komma i är inte bara att stänga knappen - att kunna ha dem med någon form av värdighet utan alltför mycket muffinsmage!). Nya små mål får komma till efterhand i takt med att de gamla betas av. 

Jaha, jag vet inte om jag är så mycket klokare. Men innerst inne vet jag ju vart jag är på väg och att jag egentligen inte behöver vikt och mått som mål. Men jag kommer säkerligen att hålla koll på både vikt och mått ändå för att visa mig själv att jag är på rätt väg. Det kommer nog mer på det här ämnet men detta får vara allt för nu... 

Tänja på navelsträngen

Jag har verkligen världens goaste ungar och det är så härligt att gosa med en liten bebis, men ibland behöver jag verkligen få påminnas om vem jag är när jag inte är mamma Fredag. 

Idag har jag och Mini tränat på att vara ifrån varann. Först nästan en full arbetsdag på jobbet. Så skönt att få gnugga de grå och vara sitt vanliga jag. Skicka mail, sammanställa, strukturera, ställa rätta frågorna, äta lunch och prata vuxensaker, sminka sig för den delen... 

Efter ett kort stopp hemma för matning och gos blev det sen en sån där härlig kväll som man bara tankar tunnor av energi av. Middag inne i stan med finaste Vännen som man kan ventilera högt och lågt med, inspireras av och skratta med. En sån där vän som har all historik och inte är rädd för att säga det man behöver höra. Och ett glas vin unnade jag mig också. Glad och nöjd är jag nu på väg hem till lilla skruttan och de andra. Imorgon ska vi vara tillsammans hela dagen igen! 

Dagens motion? Att gå i högklackade stövlar en hel dag, det var inte igår. 

Vettiga mellanmål

Jag har märkt att nyckeln till bra kosthållning för mig är att se till att jag petar i mig vettiga mellanmål på förmiddagen och på eftermiddagen, och ibland också på kvällen efter middagen (fast då räcker oftast en kopp te, om det inte har blivit för lite mat under dagen). När jag först började min viktnedgång förra våren tyckte jag att det kändes knepigt och svårt att äta fler gånger istället för färre och jag hade väldigt svårt för att komma på bra saker att äta. Men med tiden blev det en vana och jag har nu efter sommaren försökt ta upp den ordentligt igen.

För mig är anledningarna att äta mellanmål framförallt:
- för att hålla blodsockernivån stabil. Jag blir så mycket smartare och trevligare för min omgivning när jag slipper blodsockerfall. Dessutom minskar aptiten på fikabröd, godishyllan lockar inte lika mycket och min förbränning jobbar bättre.
- för att minska risken att överäta vid måltiderna. För mig har nyckeln till min övervikt snarare legat i för stora portioner än alltför mycket snask och onyttig mat. Även om jag klarar att gå fem-sex timmar mellan målen har jag insett att med något mindre avgrundsdjup hunger när det väl är dags för mat blir det naturligt så att portionerna blir mindre. 
- se till att kroppen får bränsle till återhämtning efter träning. Det är såklart bäst att äta riktig mat efyer träning, men om det dröjer brukarjag se till att hjag stoppar i mig någonting i väntan på maten - en banan eller en proteinshake.

Problemet med att vänja sig vid en massa mellanmål är förstås att det ibland blir svårt att hitta något vettigt. Lösningen heter såklart planering.
Fylla en mellanmålslåda i skrivbordet på jobbet, fixa medtagna mellis när man ska ut och fara och i nödfall köpa en proteinbar.
En annan utmaning är att variera sig. Det blir så lätt samma gamla mellis varje dag. Inget fel i det, men lite variation är ju inte fel. Här kommer mina just nu fem bästa mellis:
1) Finn Crisp med skivat kokt ägg. Helt outstanding.
2) Osttärningar av valfri god ost (allt från mager Västan till en mindre bit grevé eller vad man nu har) blandat med äppelbitar.
3) Keso med torkade blåbär och valnötter. Fast variationsmöjligheterna är oändliga - keso, banan och kanel är också en höjdare.
4) Kesella med tinade frysta hallon och cashewnötter. Samma med kesella, det kan ju också varieras hur mycket som helst. Nektariner i bitar passar också toppen, eller päron och cashewnötter.
5) Smoothies i alla former. Med bas av en övermogen banan och valfria bär och frukter. Allt är gott att stoppa i: avokado, spenat, linfrö, lite yoghurt om man vill. Blir den för tjock är det bara att späda med vatten.

Någon annan som har en favorit att dela med sig av?

Belöning

Allt blir så mycket trevligare om man firar även små segrar. Jag hade funderat lite på att unna mig något när jag uppfyllt mina träningsmål för den här perioden (som ju tar slut på söndag). Men idag tyckte jag att det var läge att ta ut segern lite i förskott och unna mig en liten belöning trots att det är flera dagar kvar. Förra veckan slutade ju riktigt bra och denna har också börjat lovande. 

Idag fick jag plötsligt en ledig dag över när vårt sällskap för dagen fått halsont. Istället packade jag då snabbt gymväskan och drog iväg med fulltankad Mini. Jag har fått rätt ont i handlederna, antagligen för att jag anstränger dem när jag håller i Mini som kränger och far, och den envisa nackspärren vill inte ge sig. En konstig träningsvärk i lårens insida har också smugit sig på efter söndagens joggning, så kroppen kändes lite halvbra bara. Trots detta och två avbrott för bebiströstande blev det ett riktigt effektivt styrkepass, där jag höjde vikten på alla övningar sen sist. Jag anpassade lite efter förutsättningarna och körde mer rygg och mindre biceps/triceps för att spara handlederna. 

Med möra ben och axlar och en fantastisk endorfinrusch i kroppen gick jag därför direkt och investerade i min belöning: ett par nya fräscha gymhandskar och en fitnessboll! Sådär, nu ska det bli lättare att träna både på gymmet och hemma. 

 

Och halleluja vad det smakade gott med lunch efteråt! Det blev till att njuta av en tonfisksallad som smakade himmelskt och en latte medan Mini sov i vagnen en stund. 

Och träningspasset skulle såklart bokföras också. Nu filar jag lite på hur målsättningarna ska se ut för den kommande perioden, oktober, som blir den sista helt föräldralediga månaden. Återkommer med en ny (fyraveckors)plan när jag funderat färdigt. 

Spring i benen

Summerar vecka 38 med ett lätt sinne. Det blev inget gymbesök denna vecka heller. Men det gör inget. Jag är nöjd. Det har varit en riktigt bra vecka ändå. Veckan har varit full av bra matval men där har också funnits några mindre bra men övervägda val (inget som bara råkade slinka ner alltså). Kilometrarna har tickat in (18 km) och jag har återupptagit plankandet. Styrkepasset i torsdags gav härlig träningsvärk i både lår och rumpa.

Men bäst av allt - jag råkade visst springa lite idag! Första stegen sen tjejmilen, förra året. Eller springa, vi kan kalla det jogga för att tala klarspråk. Men det bara blev, bara för att.

Jag skulle ta en kort men snabb promenad runt lilla rundan (5,2 km) innan söndagsmiddagen. Men det var så härlig höstluft ute, benen kändes så lätta och jag hade ju ingen vagn att släpa på. Så helt plötsligt hände det. Jag började springa och joggade sen på i en kvart (2 km, så det var ju inget hejdundrande supertempo direkt, men jag ÄR ju en långsamlöpare) och det kändes så förvånansvärt lätt och härligt. Sen kom första uppförsbacken och jag började gå istället. Jag kände att jag inte ville att det skulle bli jobbigt, bara en positiv upplevelse. Jag pinnade på i bra promenadtempo och så helt plöstsligt ville benen springa igen. En kortare bit den här gången, men det blev även några fler korta springsekvenser på den sträcka som återstod. Väl hemma igen var jag lycklig och endorfinhög. Det finns ju där. Mitt sug efter att springa.

Jag har tänkt att det är smart att vänta med att börja springa till nästa vår. Jag har aldrig sprungit på vintern och det kanske borde vara lagom att börja i vår då jag förhoppningsvis är lite lättare också så att knän och benhinnor inte tar så mycket stryk. Men det hindrar ju inte att jag kan ge mig själv lite utrymme att springa lite nu ändå. Även om det blir ett vinteruppehåll är ju ändå varje sprungen kilometer innan vintern en kilometer i benen som borde hjälpa till våren och göra det lite lättare. Rent krasst borde också lite spring nu i höst göra det lättare att bli lite lättare också. Jag vet ju att det är rätt effektivt för min viktminskning. Men i så fall blir det som ídag. Inget genomtänkt och planerat, bara på lust och vilja.

Mammas nya leksak

Nu har sen bott hos oss en dryg vecka och jag tycker så mycket om den! Min råsaftscentrifug. Det går lätt och fort att fixa de fräschaste juicerna och jag tycker att det är ett trevligt sätt att få i sig vitaminer, antioxidanter och andra nyttigheter. Jag hoppas också att det ska vara ett sätt att lura i barnen vissa grönsaker som de inte skulle äta annars. Jag testkör fortfarande och möjligheterna är ju oändliga. Lite bekymrad är jag över allt spill (pulpa heter det visst) som jag inte vet vad jag ska göra med. Det innehåller säkert en massa bra saker så det känns lite dumt att bara slänga det. Tar gärna emot tips! 

Idag firar jag fredag med två nya varianter. Den ena en orange typ på morot, blodgrape, ingefära och faktiskt en skvätt färdig apelsinjuice (i brist på apelsiner). Den andra en lite djärvare grön variant. Päron från föräldrarnas trädgård, en stjälk selleri, spenat, en citron och ett litet äpple. Resultatet? Försvinnande gott...