Att ta sig vatten över huvudet

Ibland vill man lite mer än man vet att man egentligen klarar av. Precis så var det igår. Jag blev inspirerad av Jagskabaraträna, en annan småbarnsmamma som alltid kör så det ryker. Hon skulle planka 30 minuter under söndagen "bara för kul". Eftersom jag var själv med barnen, regnet öste ner och söndagar alltid är ett enda flängande mellan skjuts till och från fotbollsträningar tänkte jag att det kunde vara ett kul sätt att få till någon form av egen fysisk aktivitet. Men 30 minuter... Herregud! Vet du hur mycket det är!

Jag har ju kört plankutmaningar tidigare, men då har det oftast varit att man ska skrapa ihop plankminutrar utspritt över en vecka och det kan i sig vara nog så svårt att få till. Men jag gick ut hårt med en 3 gånger 1 minut efter frukost. Kändes stabilt. På förmiddagen fick jag sen till en planktabata (8x20 sekunder effektiv planktid), och sen två till likadana efter lite vila. Efter lite huvudräkning fick jag det till åtta minuter. Sammantaget alltså 11 minuter. Sen blev det lite mycket annat att stå i ett tag och vi var ute på vift en del, men när maten kokade på spisen körde jag 3 x 1 minut igen. Då var jag alltså uppe i 14 minuter. Började förstå att det här skulle bli svårt att hålla.... Sen tog kvällsrutinracet över och det blev pyjamas på och tänder att borsta och sagor att läsa. När alla tre äntligen hade somnat skulle jag ge mig på mina 16 (!) återstående minuter. Nej, där tog det stopp. Efter 30 sekunder kände jag att 1) soffan lockade och 2) jag började vara så trött i mage och rygg att jag inte höll i tekniken och då är det ju både meningslöst och lite dumdristigt att köra på. Så jag fick ge mig utan att gå i mål. Men jag var inte särskilt ledsen för det. 14 minuter planka är ändå mer än vad jag hade räknat med för den här söndagen.

Överhuvudtaget har jag noterat att jag plankar bäst i tabataform. De korta intervallerna (20 sekunder) gör att jag verkligen kan fokusera på att det känns på rätt ställe och inte fuska med att stå för högt med rumpan eller svanka för mycket. Det är inte helt lätt det där. Men såklart ska jag även fortsätta blanda upp med lite längre sekvenser, en får ju inte bli för bekväm heller. Någon dag här framöver tror jag att jag ska köra en ny utmaning - stå så länge det går. Men det får vänta. Nu måste magmusklerna få vila lite...