Bloggen på ny adress

Så var det gjort. Den här adressen har gjort sitt och bloggen lever nu vidare på: www.fredagsvardag.com

Hoppas att du följer med!  

Träningsdate utan träning

Skrällhosta och träning går inte ihop,men Mini och jag ville gärna ha sällskap ändå. Den planerade tisdagsträningsdaten blev en hyfsat lång men lugn promenad (i civila kläder istället för träningskläder) som avslutades med lunch och latte i en galleria och lite lätt shopping innan hemfärd. Det var första gången på tio månader som träningsmorsorna körde på det här upplägget och visst var det trevligt, men nästa vecka hoppas vi på träning igen. 

 Gårdagens fynd

Den här dagen startade okristligt tidigt för vissa av oss (läs: strax efter fyra) och idag är det starkt kaffe och bebispussar som tar mig igenom dagen. Tur att programmet är helt tomt. Vi behöver vila idag, både den stora och den lilla. 

"Starkt så att skeden kan stå", som farmor brukar föredra sitt kaffe..

Måndag

Plan A: styrketräning på SATS. Men nej, både jag och Mini är alldeles för hostiga. 

Plan B: långpromenad i vårsolen. Eh.. det blev visst vinter igen inatt. 

Plan C: skrota omkring i mysbyxor hemma med Mini, hosta ikapp och spana in det nya bokreafyndet ordentligt.

Steg för steg - fixar jag den här innan kvällen? 😉

BBC2014 - dagen efter

Idag känns det verkligen som dagen efter en riktig rolig fest. Jag är törstig, har huvudvärk och känner mig sliten men är så där härligt nöjd som när man blir när man haft riktigt kul.

Igår var jag på Bloggerbootcamp. Ett träningsevent för bloggare och bloggläsare som kördes för sjunde året i rad. Med toppeninstruktörer, föreläsare, sponsorer och massor av energiska deltagare.

Foto: uppochhoppa

Först ut var ett danspass, Reggaeton med Vevve. Vi skakade rumpa och gjorde arga-ankan-minen för den rätta attityden. Svettigt, flåsigt och alldeles alldeles underbart. Varför tränar jag så lite dans nu för tiden!?

Sen blev det AfHo med Åsa Fornander, också det ett danspass. Den här gången House-inspirerat och även här blev det svettigt. Det är ju så med dans, bara man släpper loss och slutar bry sig om att man inte ser så cool ut som man skulle vilja.

Som tur var fanns det en hel del energi att fylla på med i pauserna. Galnast var väl Gainomax bananautomat där man stoppade in en banan i ett hål och ut kom en återhämtningsdryck.

Tredje passet hade jag bytt till mig utan närmare eftertanke och hade därför inga särskilda förväntningar och det blev en riktigt rolig överraskning. Passet hette X-hoop, vilket betydde rock-ring, helt enkelt. Efter de första två minutrarna när jag tappat min ring femtielva gånger tänkte jag att det här skulle bli tufft. Men rätt vad det var lossnade det och jag fattade grejen. Att rocka på midjan, på höften, byta håll, gå runt i rummet medans man rockade, gå framåt, gå bakåt, göra piruetter. Det finns ju hur mycket som helst att göra med en rockring. Gemensamt för dessa konster och tricks- man använder höfter och mage. I slutet körde vi en del styrkeövningar som man kan göra med rockringen. Förutom att det var en kul och alldeles oväntad grej att prova på, så var det ett riktigt skönt gäng som rockade loss. Det blev en hel del skratt och ringar som flög omkring i rummet.

Efter lunch tog jag det lite lugnare och lyssnade på två föreläsningar. Först ut var Emma Eklund, mest känd från förra årets Biggest Loser där hon gjorde en enorm prestation. Ärligt, öppenhjärtligt och inspirerande pratade Emma om sin resa, dels i programmet men framförallt efteråt. Rubriken på föredraget var "Varje steg räknas" och jag gick därifrån med mycket tänkvärt som jag måste låta landa ordentligt. 

Nästa föreläsning var Jakob Gudiol som pratade om att träna utifrån ett syfte. Jakob förklarade träningslära på ett underhållande och lättförståeligt sätt, till och med för en total nybörjare som jag. Jag känner nu att jag har lite att fundera på när det gäller min träning framöver. Mycket av det jag gör är säkert bra, men jag gör lite här och lite där och lite av varje, och det skulle helt klart gå att effektivisera träningen bättre om jag var tydligare i att formulera mitt syfte.

Som sista pass hade jag valt "Flow and Grace" med Jessica Clarén. Jag kände mig inte särskilt graceful när både fotsulor, hälsenor och höfter grät i stretchövningarna, men helt säkert var det nyttigt för min stela kropp. Och det var en skön avslutning på en lång träningsdag. 

Dagen avslutades med middag tillsammans med några nyfunna kompisar och en tillställning med sponsorprisutdelning på Scandic Anglais.    

Nöjd med mitt upplägg att varva träningspass med intressanta föredrag (jag gjorde några sista-minuten-byten av mina pass med tanke på förkylningen jag dragit på mig), och fylld av inspiration ser jag verkligen fram emot nästa träningsevenemang. Och nästa gång kommer jag inte att känna mig lika ensam och pirrig när jag går dit.

Torsdagstips, i all sin enkelhet

Ut och njut! 

Spring, promenera, sätt dig på en parkbänk. Eller bara drick en kaffe i solens sken. Det gjorde jag efter lunch innan jag vände tillbaks in till skrivbordet. 

Passa på nu att vända ansiktet mot solen och andas in våren om du kan. Nästa vecka kommer visst snön tillbaks. 

Favorit i repris

Varför ändra på ett vinnande koncept? Det verkar ju dumt. 

Idag blev det samma runda som i måndags med samma sällskap. Med samma stopp på utegymmen längs vägen. Idag sov däremot inte pyttisarna genom alltihopa men de var rätt nöjda ändå. Och gymbesöket sparar vi till en annan (regnig) dag. 

Tabatatisdag - själva kärnan

Årets trettionde träningspass (på god väg mot årets mål - 150) blev ett tabatapass inriktat på core. Åtta övningar med full fokus på bra teknik och kontakt med musklerna. Jag rullade ut mattan i sovrummet när Mini sov förmiddag och rev av en effektiv halvtimme. En fördel med hemmaträningen är ju faktiskt att man kan träna i pyjamas.

Jag vet att många resonerar så att core inte behöver tränas särskilt. Den får ju sitt och kommer med på köpet i nästan all annan träning. Träningstajtsen (Jeanna) skrev ett inlägg om nyttan med coreträning för ett tag sen och det kom många intressanta synpunkter från träningsfolket i kommentarsfältet.

Jag tränar gärna med särskilt fokus på core ungefär en gång i veckan. Efter det långa träningsuppehållet jag hade när jag väntade Mini och med hänsyn till graviditetens påfrestningar på magmuskler och rygg, tycker jag att jag nu behöver lägga särskild vikt vid att bygga upp dessa muskler igen. Sen upplever jag också att ju mindre vältränade coremuskler jag har, desto svårare är det att få med sig dessa muskler i annan träning. Det krävs rätt ordentligt bra styrka och kontakt för att kunna koppla in (och hålla kvar!) coren under ett spinningpass, löprundan eller när man lyfter tungt. Plankan i all ära, men det får gärna vara lite mer fantasifullt och varierat än så.

Mina är inte riktigt på den här nivån. Än.

(Foto från Pinterest - womenshealthmagazine)

Tur med turen

Vissa dagar blir det bara så rätt. 

Att välja bort gymmet och välja backig långpromenad. Att tajma två bebisars sovtid och ändå lyckas stanna på två av de tre utegymmen som passerades på rundan (galet tätt mellan dessa!). Med solen som tittade fram och faktiskt värmde emellanåt. 

Ungefär två timmars fysisk aktivitet i dagsljus, med frisk luft i trevligt sällskap. Så gött! 

Extra tacknämligt kändes det när det började spöregna lagom till att vi kommit hem och lunchen (bestående av rökt lax och sallad på avokado och sparris) dukades fram. Det kan man kalla tur med vädret.

Vem är jag?

Jag tror stenhårt på att mental inställning och självbild definierar vilka vi är. Om jag ser mig själv som lat, slö och tjock blir jag det, helt enkelt. Och motsatsvis gäller om jag intalar mig att jag är stark och snabb. Jag skriver min egen bok. 

Tidigt färgad av några klumpiga kommentarer och mycket skeva kroppsuppfattningar i min närhet blev min sanning att jag var överviktig. De senaste två åren har jag jobbat hårt med att vända på perspektivet. Att tro på att jag är stark. Att jag är vältränad. Att jag är en aktiv och hälsosam trebarnsmamma.

Boom! Men så står det där svart på vitt. En riktig käftsmäll. Företagshälsovården bjuder in till viktminskningsgrupp för personer med ett BMI mellan 25 och 30. Och det är egentligen inte vad som står där eller själva viktminskningsgruppen (som jag inte har någon önskan att vara med i). Det är bara det att just den här dagen har jag faktiskt ställt mig på vågen och smågnällt lite över att jag fastnat på den där tröskelvikten som jag har så svårt att komma under. Den där vikten som ger mig ett BMI på 31. Ett BMI som innebär att jag inte platsar i målgruppen för en "enkel" viktgrupp. Nej, jag är inte ens överviktig. 31, det är "fetma", första stadiet.

För några år sedan skulle jag ha låtit den här svartvita siffran definiera mig. Gått hem nerslagen i skorna och föraktat mig själv lite till.

Men "fetma", det är inte jag. Jag är en sån som åker till gymmet efter jobbet en torsdag och kör ett stenhårt pass överkroppsstyrka. Som packar träningsväskan för lunchspinning på fredagen. Som älskar sina nya löpardojor och ska springa tjejmilen. Jag är stark. Jag kan och jag gör.

Så jag sneglar uppskattande på mina numera faktiskt ganska välformade (och nytränade) axlar i spegeln. Och så läser jag infomailet om Blogger Boot Camp som jag ska delta i nästa lördag. Lilla jag och en massa riktiga träningsbloggare. Gissa om jag ska köra hårt!? 

Torsdagstips till lurarna

Jag lyssnar gärna på musik i lurarna när jag springer, går eller styrketränar. Men under det senaste året har jag (nästan sist av alla) upptäckt podcasts och har verkligen fastnat för konceptet. Både till träning och till vardags. Det har hänt att jag sprungit intervaller till ett Värvet avsnitt eller styrketränat till Filip & Fredrik, men det händer också allt som oftast att jag städar undan i köket efter middagen, hänger tvätt eller kör hem från jobbet med ett nytt podcastavsnitt i öronen.

Denna vecka tänkte jag därför bjuda på mina favoritpodcasts som torsdagstips. Du har säkert redan lyssnat på de flesta, men man vet aldrig. Kanske dyker det upp något nytt att testa.

1) Värvet  - Kristoffer Triumph intervjuar och personen ifråga får prata till punkt. Finns massor av timmar med intressanta samtal att lyssna på.
2) Alex & Sigge - Högt och lågt och ofta väldigt personligt. Det kommer en del riktigt smarta iakttagelser och analyser. Framförallt från Sigge.
3) P3 dokumentär - vilket bra sätt att uppfriska minnet om händelser som man glömt bort, Knutby, helikopterrånet, IB-affären och många fler. Toppen för långpromenader.
4) Filip & Fredrik - Tempot är högt och om man bara kommer över att de pratar i munnen på varandra är det riktigt underhållande. Särskilt om man följer med varje vecka.
5 Träningsglädje Talks - Kloka Sara Rönne som skriver bloggen Träningsglädje pratar insiktsfullt om ämnen som berör. Kommer tyvärr inte ut så ofta som jag skulle önska.

Bubblare/nya upptäckter:
- Hälsa på dina villkor - Vevve som skriver Skönpuls.nu har en intressant pod som jag precis upptäckt. Här finns massor att grotta i.
- Blankens och Swanberg - Andra avsnittet som kom igår bådar gott. Det här kommer att bli en favorit, tror jag. Pratigt och lättsamt. Om mammalivet blandat med flärd och trender i LA.
- Maratonpodden - Petra som skriver Maratonbloggen på SvD intervjuar inspirerande personer. Lyssna t.ex. på triatleten Jonas Colting.

Vilka är dina favoriter? Tipsa gärna!

Dags igen

Med fem i familjen går bacillerna runt så här års. Nu är det dags igen och det snörvlas och hostas på flera håll och kanter. Efter oändliga koppar te som inte har hjälpt tog jag ikväll till det tunga artilleriet. Förkylning och ynklighet botas bäst med en stor laddning glass med chokladsås och kolasås! Så imorgon vaknar jag nog frisk. 

En storebror att luta sig mot är bra att ha när man är lite sjuk

Apropå målsättningar

Sådärja! Med ben stumma som trästockar efter lördagens begivenhet har jag parkerat mig i soffans trygga hörn och stuckit ut hakan ordentligt. Anmälan till årets tjejmil är gjord och nu skriker jag ut mitt mål här så att jag inte ska kunna gömma mig bakom "jag ska försöka..":

Jag ska springa tjejmilen 2014 och jag ska göra det på en tid under timmen! 

Hur det kändes när jag sprang min första tjejmil (mitt livs hittills första och enda sprungna mil) kan du läsa om här och om min målsättning då här. Det jag inte skrev om då men som jag precis hade fått veta var att jag inte var ensam när jag kämpade runt banan. Inuti hade jag början till Mini. 

187 dagar har jag på mig. Att komma i så mycket bättre form än jag var då att jag kan kapa drygt tio minuter på min tid. Det blir min målsättning inför löpningssäsongen. Visst hänger ni på!? 

Mer klirr i bössan

Som ni kanske minns skrev jag för en månad sen här om att jag skulle samla en tjuga per träningspass i februari och ge till lämpligt välgörande ändamål.

Februari började tyvärr med diverse sjukor som sen avlöste varandra. Så även om de senare veckorna blev bra träningsveckor blev antalet pass ganska blygsamt. Jag kommer därför att förlänga perioden till och med mars också. Förhoppningsvis ska jag kunna skrapa ihop betydligt fler pass och därför mer pengar som kan göra skillnad. 

Jag har bestämt mig för att skänka mina träningspengar till en verksamhet som ligger mig varmt om hjärtat. Operation Smile ser till att barn i utvecklingsländer som föds med olika ansiktsdeformiteter får hjälp för att kunna äta och prata och leva ett normalt liv. Många av de här barnen tvingas annars leva undangömda och utstötta ur samhället. Operation Smiles volontärer bidrar med medicinsk kunskap och ser till att barnen kan opereras utan kostnad för deras familjer. Bidrag behövs såklart och pengarna går bland annat till dropp, smärtstillande medicin och operationsutrustning.

Hänger du på en månad till, eller? 

Operation Smile

BBCMamma2014

En graviditet är en stor påfrestning för kroppen, det förstår man ju. Men hur man tränar på bästa sätt efteråt för att återställa fysiken det kräver lite kunskap. Kunskap som det fanns gott om på lördagens träningsevent BBCMamma2014 där det bjöds på föreläsningar, workshops och träningspass på temat. Eftersom jag inte tog en enda bild under dagen har jag lånat foton tagna av Sofia. 

Mitt första pass var ett cirkelträningspass med Lovisa Sandström (Lofsan) som är PT och expert på mammakroppen. Passet inleddes med en noggrann teknikgenomgång och Lofsan och hennes hjälpredor gick runt och korrigerade under passets gång. Verkligen toppen! Jag tog med mig flera bra tips. Bland annat insåg jag att mina höftlyft på boll kan bli mycket effektivare hädanefter och att det ofta är bättre att backa en svårighetsgrad på övningen för att komma åt och få kontakt med rätt muskler. Det blev både svettigt och väldigt lärorikt. 

 

Därefter stod det spinning på mitt program. Andrea Hultgren som bloggar på Löpning & Livet var instruktör. Tanken med passet var att cykla långa intervaller under mjölksyratröskeln. Det kändes lite ovant att cykla utan pulsmätare men det blev ett svettigt pass med mycket bra tekniksnack. 

Sen var det dags för lunch och sällan har en matlåda smakat så gott. 

Passet efter lunch var ett mammastyrkepass lett av trebarnsmamman Elmina Saksi som driver Föräldrafitness. Här bjöds det på tunga styrkeövningar varvat med konditionsövningar och en hel del balans. Eftersom tyngdpunkten ändras så drastiskt under en graviditet behöver kroppen tid och övning för att hitta tillbaks till balansen. Det visade sig att balansövningar var ett riktigt eftersatt kapitel i min bok och när jag tänker efter har jag nog inte utmanat balansen alls sen jag började träna igen efter Mini. Det finns alltså stort utrymme för förbättring på den fronten.

 



Fokuserad på balansen

Fjärde och sista passet hade jag valt Body Balance för Träningsevents egen Mela Lithman. Med tända ljus och skum belysning var det skönt att avrunda en intensiv träningsdag med att sträcka ut kroppen i alla riktningar. Tyvärr var benen lite för trötta för att göra passet riktig rättvisa och vader och lårmuskler ville gärna krampa. Men det var skönt ändå. 

På trötta ben stapplade jag hemåt, glad och nöjd men helt utpumpad. Jag kom hem i precis rätt tid för att överraskande nog få se Mini ta sina två första stapplande steg! Från noll till hundra på nolltid verkar vara hennes grej. Sen blev det lax på rödbetsspegel, gott vitt vin och välförtjänt soffläge till upplösningen av säsong två på House of Cards. En riktigt bra lördag, som känns i precis hela kroppen idag. Mmmmm träningsvärk...! 

 Ny fin body, dagen till ära

 

 

 

 

Cosmic girl

Jag hängde med på ett tungt backpass på spinningcykel för en ny instruktör och fick en härlig överraskning. Inte hade jag förknippat spinning med jazzig funk, men rakt igenom passet kördes riktigt skönt gung. Bland annat bjöds det  nittiotalsnostalgi de luxe med en Jamiroquaikavalkad.

Jag funderade på det där med musiken på vägen hem. Hur den hjälper till och bär en framåt när det blir jobbigt. När pulsen närmar sig 95% av maxpuls och mjölksyran bränner sluter jag ögonen och allt fokus ligger på att hålla takten. Att vara ett med musiken. Allt annat försvinner. 

När jag var yngre dansade jag all min lediga tid. Då var den där känslan nästan vardag. Undrar vad jag hade tänkt om jag vetat då att dansglädjen skulle få komma till uttryck på en spinningcykel tjugo år senare? 

För övrigt kan Jamiroquai också ge fredagsfeeling. Prova, vetja! 

Frusen lycka

Jag ÄLSKAR granatäppelkärnor. Världens godaste tillbehör i sallad, på gröten (åh frukostlyx), i smoothies, i yoghurt med lite nötter... Möjligheterna är oändliga. Dessutom fullspäckat med C-vitamin, folsyra och antioxidanter. Men jag är rätt lat och tycker att det är lite besvärligt med allt skvättande. Därför blir det inte att jag äter det så ofta som jag skulle önska. 

Jag har ju läst bloggtipsen om att skala och pilla med granatäpplen i en bunke med vatten. Kärnorna sjunker till botten, skalet flyter upp och sen behöver man bara hälla av vattnet. Det är ju gott och väl. Klart enklare än tidigare, men fortfarande ett extra moment som gör att det inte blir av. 

Men nu har jag hittat något! Ett torsdagstips som förgyller min havregrynsgröt. I frysdisken finns numera frysta granatäppelkärnor - pillade och klara! Häll frusna kärnor direkt på gröten (tinar på ett kick) eller lägg några på ett fat medan du fixar till salladen så är de tinade lagom till att salladen är klar. Plättlätt, som Stor brukar säga. 

Torsdagstipset - numera alltid i frysen

Tabatatisdag

Hemmaträning stod på programmet idag. Vanligtvis använder jag inga redskap och tycker oftast att jag får till bra träning ändå. Idag däremot kände jag mig lite inspirerad och grävde fram både boll och gummiband ur gömmorna.

Det blev ett ordentligt genomkörarpass i två akter. Först ett ben- och corepass i tabataform där bollen medförde lite extra utmaning. Sju varv av den blev det innan Mini (och mina coremuskler) tröttnade. Efter pausvila och bebissövning tog jag gummibandet och körde akt två. En tabata med biceps, triceps, axlar och en benövning. Gånger tre.

Gummibandet förtjänar ju helt klart att användas oftare. Tidigare har det mest följt med på resor, men det är ju egentligen toppen att komplettera hemmaträningen med. 

Med boll blev det lite nya coreövningar och jag tror att det var den stora behållningen från dagens pass. Att variera sig och köra lite nya övningar chockar ju kroppen på ett bra sätt. Gissar på redig träningsvärk imorgon...

Dagens utsikt, dagens smile, dagens lunch och dagens redskap.

Premiärturen

Så var det gjort. Årets första kilometrar ute och premiär för löpningssäsongen 2014. Premiär för nya dojjorna var det också. 

Omdömet blir toppbetyg till dojjorna. Till löparen inte fullt så högt betyg. Tunga ben och vekt pannben. 

Jag bestämde mig för att inte springa den vanliga femkilometersrundan utan vika av och ta en obeprövad extrasväng på slutet. Det gjorde jag och den vanligtvis snälla topografin byttes tydligen mot ett långt sugande uppförslut och en riktigt brant nerförsbacke. Pulsen gick i taket och tempot i botten. Efter den resan var det ohyggligt svårt att motivera sig att svänga av längre bortåt. Istället fortsatte benen på autopilot i riktning hemåt och rundan blev märkligt nog bara en kilometer längre än vanligt. Men så mycket jobbigare. 

Summerar sex kilometer i snigelfart. Men det är ju faktiskt bara februari. Vilket försprång mot tidigare säsonger! Det finns gott om tid att jobba på både ben och pannben. Och jag har ju i alla fall snyggaste skorna! 

Mål och mening, och om att försöka

Jag pratade med en klok vän om målsättningar. Vad är det egentligen jag siktar på med min träning? Jag insåg att det är en rätt komplex fråga och jag är inte riktigt säker på hur jag ska förhålla mig till något svar.

Å ena sidan vet jag att det är bra för mig att ha ett mål och en mening. Något att sträva efter som ger en riktning och något att lägga upp träningen för. Jag ska heller inte underskatta känsan av att klara av ett mål. Vilken självförtroendekick det ger.

Å andra sidan är jag så rädd för att det ska låsa sig. Att jag ska fastna i att sträva mot målet och glömma bort träningsglädjen. Att träningen ska komma att handla om prestation istället. Och vad händer med mig om jag inte kan fullfölja ett mål? Jag vet ju att jag har så lätt för att mäta mitt värde i och bygga min självkänsla på vad jag presterar. 

Hittills har jag varit försiktig med att sätta några konkreta mål för mig själv. De få tankar jag har om lopp jag vill springa och utmaningar jag vill ta mig för kretsar kring att vara realistisk och inte ta mig vatten över huvudet. Samtidigt finns det en fara i det. Att spela för säkert innebär ju att man inte utmanar sig själv och därmed kanske fastnar i den bekväma komfortzonen. Det gälller att hitta en balans och kanske sikta högt men vara snäll mot sig själv om/när det inte går att genomföra det utstakade målet.

Som ett brev på posten mitt i mina funderingar kom Idas kloka inlägg om att inte ha som mål att försöka. Endera gör man något eller så gör man det inte. Det är okej att misslyckas och det blir inte ett större misslyckande för att man har garderat sig med att ha som mål att försöka göra något. Tänkvärt, minst sagt.

Jag tänker på mina två stora barn som är så olika. Den ena kastar sig gärna ut i nya utmaningar, att klättra högt, åka skidor eller åka berg-och-dalbana utan minsta tvekan. Oftast går det ju alldeles utmärkt. Ett "Hur vågar du?" möts av den självklara inställningen att jag vet ju inte om det är läskigt förrän jag provat. Den andra tittar gärna på, iakttar hur man gör. Vill vara helt säker på vad det innebär innan man prövar något nytt. Det här barnet lär sig också att åka skidor, cykla, klättra men det tar bara längre tid. Man får verkligen inte stressa - viljan att prova kommer om man bara  tar det lugnt och väntar ut.

Jag känner så igen mig i det andra barnets ovilja att ställas inför situationer jag inte vet om jag behärskar. Och det är väl i det där och i bristen på självförtroende som den bottnar den här rädslan för att uttala ett mål som jag sen inte ska leva upp till. Jag kommer också att tänka på ett annat klokt inlägg från Idas blogg som berör det här temat. Bland mycket annat skriver hon:

"Lägg inte en massa energi på att prata ner dig själv, inte inne i huvudet och inte ut genom munnen. Det tjänar absolut ingenting till. Lägg energin på att ge allt på träningen, och på att peppa andra."

"Don't sell yourself short", sa min vän. Och det ska jag inte. Jag ska klara de där utmaningarna jag drömmer om. Jag ska komma till att de blir uttalade träningsmål, med en tidsplan och ett träningsupplägg. Jag är bara inte där än. Men det kommer.

Torsdagstips i snöyra

Bakslag för våren, egentligen inte särskilt förvånande så här i februari, men det var ändå med viss besvikelse jag tittade ut över den snötäckta gatan imorse. Tur att jag har en sjal som påminner om blå himmel i alla fall.

Idag är torsdagstipset av lite annat slag än förra veckan. Jag får ofta så dålig fantasi när jag ska försöka komma på vilken musik som passar med min sinnesstämning just nu. Själv fastnar jag ofta i att lyssna på gamla beprövade favoriter om och om och om igen. Därför vill jag idag slå ett slag för de färdigserverade spellistorna som Spotify bjuder på. Där finns något för varje sinnesstämning eller tillfälle. Idag valde jag kategorin Chill och bläddrade fram till en lista som heter "Your favourite coffehouse". En blandning som passar perfekt som bakgrundsmusik vid skrivbordet en snöig torsdag i februari när det återigen är lååångt till våren. 

Så testa att klicka runt bland listorna - du hittar säkert några favoriter. Vad sägs tex om "Morning walk", "Shop 'Til You Drop", "Life sucks" eller "Sunday Drive"... 

Dagens dilemma (i-landsproblem)

Beslutsångest! Vilken färg jag ska ha på mina nya löparskor...? Jag har nu provat ut att det blir ett par Asics Gel Kayano, men sen är det det där med färgen contra besväret. 

Jag har lite svårt att nöja mig med standardfärgen som finns överallt när jag har sett att det finns en karamellfärgad skönhet (den gröna med gula snören) på den stora butiken inne i stan. Hur och när ska jag hinna dit!? Eller ska jag kanske ha den coola svarta med blåa ränder och gula sulor, men den måste beställas från USA... 

Kanske är det ändå tillräckligt glatt med rosa/lila, fast de orangea inslagen stör mig? Vad tycker ni - spelar färgen på skorna någon roll?  Snabba är de ju oavsett, och sköna som en dröm.

Alternativa lattemorsor och vårspring

Tre anledningar till att träningsdate hemma är toppen:

- bebisarna har kul tillsammans och glömmer bort att bli sällskapssjuka mitt i passet

- mammorna glömmer bort att det är jobbigt när de kan snacka samtidigt (förutom när de blir för andfådda förstås) och kör tills svetten rinner och benen blir stumma

- lunch och en latte smakar så mycket bättre efteråt

Mini med kompis röjer runt medan mammorna kör hårt

Och idag skiner solen och det känns vår ute. Torra bara vägar och blå himmel fick det att spritta i benen. Jag var för en gångs skull ute utan barnvagn och fick sån feeling på väg till fritids att jag bara var tvungen att springa hela vägen. Det är ju inte så långt, men jag såg nog lite knäpp ut där jag kom joggandes i kjol, strumpbyxor och gympaskor. Men det var det värt. Och hur sugen blev jag inte på ett ordentligt löppass i dagsljus... 

Hur kan man motstå!?

Söndag med guldkant

Ännu en dag av guld-underhållning i TV-soffan. Vi hejade och grät en skvätt igen (såklart). Dagen bjöd också bland annat på lite magträning, hembakta minisemlor på kusinkalas och så röjning i barnens rum. Nu ska veckans träning planeras. 

Med mina tjejer! 

Gott & Blandat på en lördag

Äntligen! Nu är jag frisk i halsen och imorse stod stjärnorna rätt. Överkroppen fick jobba. Det bidde en timme axlar, biceps, triceps och rygg och det var så skönt. Nu är jag igång igen! Jag lyssnade på Värvet i lurarna och det var härligt att stänga ute allt ljud och vara i sin egen värld trots att det var rätt fullt på gymmet.

Oplanerad färgmatchning

En bastu på det och så lite guldtårar framför TV:n. Charlotte Kalla. Jag är bara såå impad. Den där upphämtningen ska jag ha med mig nästa gång ett löppass känns tungt. 

Och apropå löpning surfar jag runt och drömmer om ett par nya löparskor. Det börjar bli dags för en ny investering och det får gärna bli något färgglatt med vårkänsla...

Spruckna älsklingar som nu fått bli inomhusskor

 

Fifty shades of grey

Mannens jobb stökade till schemat lite så det blev plötsligt en ledig fredag idag. Den tillbringades bland annat med två härliga långpromenader i dimman. Grått må vara tråkigt, men kan vara åh så vackert. 

Åtta kilometer dit, åtta kilometer hem

Tiden mellan promenaderna ägnades åt en lyxlunch på Kafé Voltaire, medaljstrid i lurarna, och en del shopping. 

Mumspaj, rosiga kinder och en ny vårig Muminmössa

Nu ska jag vila mina ömma fötter, dricka lite allahjärtansbubbel och hålla tummarna för att jag kanske kanske är tillräckligt frisk i halsen för ett styrkepass i helgen...

Torsdagstipset

På temat fler vegetariska middagar provades det ikväll en ny rätt hemma hos oss. En keeper, så god att jag vill dela med mig. Själv kom jag hem till dukat bord så jag tar inte åt mig äran på något vis. Men den här bara måste ni testa. Receptet kommer från Mathem.se.

Sötpotatissoppa med röda linser

- Skala och grovhacka en gul lök oc två vitlöksklyftor. Skölj, kärna ur och finhacka en halv chili. Skala och skär sötpotatis (ca fyra hg) i bitar. Fräs lök, vitlök och chili mjuk i lite olivolja. 

- Tillsätt sötpotatisen, en dl torkade röda linser, fem dl vatten, 400g krossade tomater, en burk kokosmjölk, 2 msk grönsaksbuljong, 3 krm torkad basilika och 3 krm salt. Låt koka i 15 minuter. Rör om då och då. 

- Mixa soppan slät med en stavmixer. Smaka eventuellt av med mer salt och späd soppan med mer vatten om det behövs. 

- Som tillbehör hade vi quesadillas. Pricken över i. Lägg lite riven ost mellan två tortillas. Hetta upp lite olja i en stekpanna och stek brödet lite lätt gyllenbrunt, vänd efter någon minut. Skär tortillabröden i tårtbitar. 

Det var veckans torsdagstips det. 

Putmagens förbannelse

Det där med en putande mammamage långt efter att den lilla lämnat bebisstadiet verkar ständigt vara på tapeten när man träffar andra mammor. Mammor som slitit med att tappa graviditetskilona suckar över att de inte lyckas bli av med den där envisa magen. Sit-ups eller inga sit-ups? Planka, är det bra eller dåligt?

Utan att vara någon expert vet jag att det vanligaste misstaget är att de inre magmusklerna, den så kallade korsetten, glöms bort. Det är en sak att träna sig stark i de yttre magmusklerna och orka göra tuffa magövningar, men för att verkligen aktivera kärnan och hålla in och hålla upp måste de inre musklerna med. Det handlar ofta om rätt enkla övningar som blir tuffa när man gör precis rätt. Och det är ju inte bara för putmagens skull som de inte magmusklerna måste väckas. En stark och stabil core är viktig för att klara av att sitta, stå, gå, bära, lyfta utan att få ryggproblem och är ju nödvändig i nästan all form av träning - löpning, styrketräning, yoga...

Övningar  finns det gott om när man surfar runt lite. Lofsan har många bra tips. Mammamage är bland annat en app för att steg för steg bygga upp korsetten. Uppochhoppa tipsar då och då om bra övningar. Här är ett gammalt inlägg med tre övningar jag gillar. 

Här hemma fick det bli lite magträning idag framför OS-studion. Jag satte ihop ett tabatapass* med fem övningar**. Men passet tog slut mitt i den femte när jag blev överfallen av en närgången Mini. Nåja, magen känns härligt mör ändå.

Hur kan man motstå pusskalas med den här gobiten!?

 

* Tabata: åtta gånger tjugo sekunders arbete med tio sekunders vila mellan. Jag körde samma övning hela tabatan (åtta gånger i rad) och byter sen övning. Ställ in på en intervalltimer på telefonen så sköter det sig själv.  

** Dagens pass:
Övning 1 - "Tryck bort väggen", kommer från Uppochhoppas pass (se länk ovan). Ligg på rygg med knäna uppdragna och flexade fötter. Tryck ner ländryggen i golvet och tryck fötterna utåt sakta och kontrollerat.
Övning 2 - "Russian twist". En gammal klassiker. Sitt med hälarna i golvet, lätt tillbakalutad med aktiverad mage och vrid från sida till sida (som om man för ett föremål från sida till sida)
Övning 3 - "Död insekt - variant". Ligg på rygg med knäna uppdragna och sträck omväxlande höger respektive vänster ben långsamt och kontrollerat. Viktigt att hålla kvar ländryggen och känna spänningen i magen. I en vanlig död insekt ska motsatt arm gå över huvudet, men här för jag båda armarna bakåt över huvudet samtidigt som jag sträcker benet.
Övning 4 - "Blixtlåset", kommer också från Uppochhoppas pass. Ligg på rygg med benen sträckta och flexade fötter. Ländryggen klistrad i golvet hela tiden. För båda benen långsamt rakt ut åt sidan och ihop igen. Det är bara magmusklerna som ska dra in benen - inte benen eller höfterna som jobbar. Jag brukar tänka att jag drar igen ett blixtlås (därav mitt namn på övningen) samtidigt som benen går tillbaks ihop.
Övning 5 - "Sidoplanka".

Sjukstuga

Så har jag två små tjejer här hemma med varierande grad av risig mage. Spritar händer och håller tummar för att det värsta är förbi. Vabruari är verkligen här. Tur att det är OS i alla fall. 

Curling kan tydligen trollbinda

Nostalgitripp

Lyxlördag i min gamla studiestad tillsammans med vänner från den gamla goda tiden. Jag har det oförskämt bra! 

Välbekant vy - värmer hjärteroten

Bästa stunden

 

Fredag är jobbardag. Klockradion går igång. Jag är snabbt på och stänger av. Jag smyger ut i badrummet. En dusch får mig att vakna. Jag tar tid på mig att smörja in mig och sätta på mig ansiktet. Dagens outfit hänger på en galge och jag klär mig och tassar tyst ner för trappan. Det är dags för dagens bästa stund. En kaffe, min morgongröt och tända ljus på bordet. Ett litet eget andrum i tystnad och halvmörker.

 

Sen är det dags att väcka storbarnen och resten av familjen som följer med på köpet. En kort stund senare är det fem runt bordet och dagen har börjat. Men trots "vad-vill-du-ha-till-frukost-skynda-dig-att-klä-på-dig-har-du-borstat-tänderna-klockan-är-mycket-vi-måste-ju-åka-nu"-kaos är jag lugn inuti. Jag har ju fått min egen stund. Så värt. 

 

Abstinens

Femte dagen med förkylning. Det är inte jordens dundersjuka, jag är ju på benen, men det är tillräckligt för att jag inte ska träna. Och det är just det. 

Tidigare var en missad träning pga förkylning en källa till stress och dåligt samvete. Jag såg det som ett misslyckande och blev sur på mig själv för att jag inte klarade av att hålla mig till min tänkta träningskvot för veckan. Såg det som ytterligare bevis på att jag var en sån som inte klarade av att träna regelbundet. I mitt huvud var missade träningspass lika med försenade eller uteblivna resultat på vågen. 

Men någonting har hänt och jag vet inte riktigt när det kom smygande. Jag blir fortfarande sur när jag blir förkyld. Jag grämer mig över missade träningspass och suckar åt de tomma sidorna i träningsdagboken. Men nu är det för att jag saknar träningen. Den har blivit en naturlig del av mig och jag märker det först när den inte finns där. Jag längtar efter att svettas. Jag längtar efter endorfinkickarna. Jag längtar efter träningsvärk, darriga muskler och en riktigt välförtjänt dusch. Utan träning blir jag sur, gnällig och missunnsam. Det gråa vädret känns helt enkelt lite gråare. 

Men jag tar de där känslorna för vad de är och försöker glädjas åt att de faktiskt bottnar i att jag älskar att röra på mig. Och så intalar jag mig själv att den här gången ska jag vänta ut kroppen och låta det ta den tid det tar att bli helt frisk. Jag har inte bråttom. Träningen finns kvar. 

Från den ljusa sidan - alla träningskläder är nytvättade!

När inspirationen tryter

"Vad äter du till lunch när du är hemma på dagarna?" är en fråga jag fått några gånger på senaste. Att laga mat till sig själv är ju ingen höjdare och förr kunde jag ofta hoppa över lunchen om jag inte hade sällskap. Första föräldraledigheten åt jag mest varma koppen och mackor. Andra gången blev det mer lagad mat, till mig och tvååringen - köttbullar, fiskpinnar, pasta, pasta, pasta...

Nuförtiden är lunchen viktig för mig och jag prioriterar att få i mig näringsriktig mat även när jag är hemma på dagarna. Men samtidigt måste maten vara okomplicerad och kräva minimalt med planering och förberedelsetid. Det är ju tillräckligt jobbigt att få till varierad och bra middagsmat.

Så här äter jag:

Rester Det blir ofta en matlåda över från någon av middagarna. Det kan vara köttfärssås, en lax- eller kycklingfilé till exempel. Till det blir det vad kylskåpet bjuder. Broccoli, morötter, spenat eller annat grönt, paprika. Och så gärna ett kokt ägg. Vi brukar koka några extra när vi väl kokar så att det ska finnas färdigkokta i kylskåpet. 

Snabbmat. Jag ser till att ha skivad rökt lax eller färdigskalade räkor i lag hemma. Båda har rätt lång hållbarhetstid om man inte brutit förpackningen.En klick keso med citronpeppar, lax eller räkor och så grönsaker såklart. Och så ett ägg då. Toppengott och racersnabbt.

Färdig genväg hör inte till de vanligaste luncherna men är riktigt gott ibland. Jag har en favorit. En soppa på linser och aubergine med indiska kryddor. Felix mustiga soppa. In i micron i några minuter så är den klar att ätas. Blir en bra lunch tillsammans med en knäcke med hm.. ägg på. 

Bananpannkaka - egentligen mest ett mellanmål, men åh så barnsligt gott. Mitt favoritrecept har jag fått av en vän. Tre ägg, en banan och en och en halv deciliter mandelmjöl. Sen steker jag små plättar i kokosolja. Serveras med en klick kvarg och halvtinade frysta hallon.

Men mamma, kan vi inte dela!?

Vad är era bästa lunchtips?

Slö söndag

Ett rivjärn i halsen och värk i hela kroppen. Det vaknade jag med idag. Jag fattade vinken och har därför tillbringat stora delar av dagen i ryggläge. Resten av gänget har också varit lite trötta efter en sen kväll igår. Och nu sänker sig kvällsron över det gula huset. Tre barn och en nattande pappa sover (att döma av snarkningarna). Nu håller jag tummarna för att dunderförkylningen bara var hit och vände och är långt borta när jag vaknar imorgon. Vi får väl se...

Det blir en dagens

Dagens

härligaste - att få gå på bio med storkidsen. Så kul att få rå om dem en alldeles egen stund utan den minsta. Och när de njöt av filmen kan det hända att jag sjönk extra långt ner i fåtöljen och fick mig en liten liten powernap.

ståndaktighet - att inte köpa smågodis till mig själv också, och inte ens smaka av ungarnas. En hel biofilm utan att knapra på något alls (inte fick jag smaka heller!).

godaste - en skål med turkisk yoghurt och min egna müsliblandning som är alldeles för god. Kanel, kardemumma och honung är en förrädisk kombo. Och turkisk yoghurt alltså. To die for. Och sjukt välförtjänt efter föregående punkt.

träning -  absolut ingen. Det har varit en riktigt bra träningsvecka hittills och jag har en träningsdate bokad både imorgon och på måndag. Så idag är det vila och återhämtning som gäller.

snålskjuts - att få hänga på Mannen som har bastun varm när han kommer hem från längdskidåkningen snart, trots att jag varken varit ute eller sportat.

ledighetsfaktor -  att slippa tänka på att laga middagsmat eftersom vi är bortbjudna till vänner som både är trevliga, lagar fantastiskt god mat och bor ett stenkast bort. Fullträff.

Fredags fredag

Fredag, favoritdagen. Här är min i korthet.

Fredagsfys före fredagsmys

Och nu samlar jag kraft för ännu en natt med skräpsömn (låga odds på det) med en dunderförkyld bebis som inte vill ligga i sin säng i min famn.