Omdömet blir toppbetyg till dojjorna. Till löparen inte fullt så högt betyg. Tunga ben och vekt pannben.
Jag bestämde mig för att inte springa den vanliga femkilometersrundan utan vika av och ta en obeprövad extrasväng på slutet. Det gjorde jag och den vanligtvis snälla topografin byttes tydligen mot ett långt sugande uppförslut och en riktigt brant nerförsbacke. Pulsen gick i taket och tempot i botten. Efter den resan var det ohyggligt svårt att motivera sig att svänga av längre bortåt. Istället fortsatte benen på autopilot i riktning hemåt och rundan blev märkligt nog bara en kilometer längre än vanligt. Men så mycket jobbigare.
Summerar sex kilometer i snigelfart. Men det är ju faktiskt bara februari. Vilket försprång mot tidigare säsonger! Det finns gott om tid att jobba på både ben och pannben. Och jag har ju i alla fall snyggaste skorna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar