Om hälsa och inspiration

När jag bestämde mig för att förändra mig, mitt liv och mitt sätt att tänka i mars 2012 var mitt främsta fokus att ta tag i mat och träning för att gå ner mina x överviktskilon. Även om jag då såklart förstod att jag även behövde jobba med att tycka om mig själv oavsett hur jag ser ut, var ändå mitt huvud inriktat på hur jag lättast kunde bli smal (och snygg).

I och för sig tror jag att det var viktigt för mig där och då att bli lite viktfixerad och kunna ge mig själv mätbara resultat. Det stärkte min självkänsla att kilona rasade, både för att jag faktiskt blev smalare, men också (mest) för att jag tog tag i saken, gjorde vad jag kunde för att förändra och fick lätt mätbara resultat. 

Så kom ju en graviditet i mellan och det blev en naturlig paus i viktnedgången då jag fick tid att landa och bli lite mer vän med mig själv. Efter att Mini kom var jag ju direkt inne på kilon igen. Även om jag här på bloggen skrev om att ge mig själv tid och att fokusera mer på genomförd träning än viktnedgång fanns de gamla spökena där. De fick mig att kliva upp på vågen allt som oftast och bli arg på mig själv över att jag inte gick ner så mycket och så fort som jag skulle vilja. 

På sista tiden har jag funderat en del över vad som är målet och varför. Jag har ju i tidigare inlägg (här)varit inne på min målsättning att vara aktiv och hälsosam. När jag ser tillbaks inser jag att det där med att bli smal har jag liksom tappat längs vägen. Jag är mycket hellre stark, uthållig och stolt med lite fluff runt magen, än smal, orkeslös och hård mot mig själv. Målet är ju numera att vara hälsosam och vältränad, vilket inte alls är detsamma som "normalviktig" (vad det nu är).

Igår satt jag i bilkö och hade tid över att lyssna på flera avsnitt av inspirerande Träningsglädje talks, en podcast av härliga Sara som skriver bloggen Träningsglädje. Sara pratar i avsnittet "Det sorgliga med hälsotrenden" om hur många träningsbloggar ger sken av att hälsa är kopplat till utseende och att ha lågt underhudsfett. Sara poängterar att hälsa inte sitter i storleken. Hälsa sitter i hela din kropp och i dina tankar. Hälsa är inte en tävling. 

Jag känner att det där är egentligen så självklart, men ibland är det så lätt att tappa fokuset på insidan och hamna i funderingar över hur man ser ut. Jag måste kontinuerligt ställa mig frågan varför jag gör det här. Varför tränar jag? Varför äter jag som jag gör? Vad är hälsa och lycka för mig? 

Jag hann också med att lyssna på avsnittet med Jessica om vad det är att vara vältränad, en fnissig pod med ett viktigt budskap - att det inte finns bara ett sätt att vara vältränad. Det är man utifrån sina egna förutsättningar. Vältränad som i väl tränad för det du har föresatt dig att göra. 

Jessica definierar vältränad som "ett tillstånd som gör dig mer lycklig än olycklig. Att kroppen fungerar som ett verktyg och hjälper dig att förverkliga dina drömmar." Så rätt! För någon kanske det räcker med att kunna ta trappan upp på jobbet utan att bli andfådd för att det gör att den personen kan klara av sin vardag. För någon annan är det att ha starka ben för att springa långlopp. 

Det där är ju viktigt att komma ihåg när man sätter upp sina egna mål. Vad vill jag uppnå och göra och varför då?