Jag hade stora planer för ett effektivt intervallpass på löpbandet när jag kom till gymmet klockan 6 på torsdagsmorgonen. Väskan var packad, skjortan struken, frukostägg kokade, en nyutkommen podcast nedladdad och ett alldeles färskt obeprövat intervallpass inlagt i intervalltimern.
Men benen ville annorlunda. De var två stumma träben som blev till stockar efter bara några minuter i mitt vanliga bekvämlighetstempo.
Då klev jag av och bestämde mig för att ge tröttbenen en riktig omgång. Jag är egentligen inte så förtjust i att gå runt på måfå och lägga upp ett pass spontant, (särskilt inte när det är såpass fullt i gymmet som det nu var; träning-inför-jul-hets?). Men även om känslan var att jag mest irrade runt och försökte komma på bra övningar, så med facit i hand fick de nog vad de tålde, de där lata benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar