Hade det inte varit för dagens gärning hade det inte blivit mer än 9 km promenad att bokföra denna vecka. Men det kunde jag ju inte leva med. Så hastigt nog för att inte hinna ändra mig lämnade jag Mannen, barnen och svärmor i lunchförberedelserna och stack ut i duggregnet med löparskorna på. Den vanliga femkilometersrundan avverkades med mycket möda och stort besvär i det tilltagande regnet. Det blev ett riktigt mentalt krig sista kilometern eftersom jag fick huvudvärk (hade inte druckit annat på hela dagen än tre koppar kaffe -inte så smart!). Så ruskigt skönt det då kändes att stänga av runkeeper och konstatera att jag kapat 32 sekunder på rundan sen sist.
Nu, en kebab med bröd senare, i ryggläge i soffan har jag bläddrat ytterligare i statistiken. Jag klappar mig själv på axeln för att jag den 28 september behövde nästan fyra minuter mer för att ta mig runt samma runda. Även om det känns avlägset just nu så ska jag ner ytterligare till en mer anständig tid. Målsättningen är att komma ner tre minuter till. Eller så tar jag det lugnt med tempoökningen och siktar på att kunna springa en längre sträcka istället. Men då måste jag springa en annan runda.
Nu njuter jag av sista söndagkvällen som helt föräldraledig. Återkommer med nytt upplägg för den nya vardagssitustionen och utvärdering av de senaste fyra veckorna inom kort. Men nu söndags-TV.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera