Det var minst ett år, antagligen närmare ettochetthalvt år sen sist. Igår klev jag upp på en spinningcykel igen. Och vilket hallelujamoment det blev! Det var som att kroppen hade längtat och saknat. Spinning passar mig så bra, jag behöver inte tänka, kroppen bara gör.
Till skillnad mot löpning där varje steg är en kamp. I spinningsalen är jag är inte rädd för att ta i och ta ut mig utan att fundera över att spara energi.
Och igår, en bit in i första låten efter uppvärmningen, när svetten började bryta fram ordentligt fick jag helt plötsligt tårar i ögonen. Så härligt och efterlängtat var det.
Lagom till höstrusket tror jag att spinningskorna nu har lämnat hyllan i klädkammaren och flyttar in permanent i träningsväskan igen. Det här ska göras om snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar