Hemmaträningens utmaningar

Det är lördag förmiddag, Stor och Mannen handlar pennfodral till skolstart. Liten kollar på Svt Play på Ipaden. Jag har laddat upp för ett corepass.

Jag är ingen van hemmatränare. Tycker att jag tar ut mig mer på gymmet. Men träning hemma har definitivt sina poänger - ibland är det ju enda sättet att få in träningen i familjens schema.

Utvärdering efter dagens pass:

På plussidan
- Jag väljer vilken musik jag vill.
- Ingen annan behöver se den bedrövliga synen när jag kämpar och höra hur jag stånkar.
- Man får sällskap av sällskapssjuk Liten.
- Man kan få en kärleksfull klapp av Liten.

På minussidan
- Det är svårt att hålla räkningen på övningarna samtidigt som man hör sin egen musik och tvingas lyssna på introt till "Stora maskiner".
- Man måste göra avbrott för att hämta hörlurar till Liten.
- Man måste göra avbrott för att ta hand om näsblod på Liten.

Och träningen då, hur var det med den?

Jodå - det blev svettigt!



Förresten - en liten reflektion. Har inte gjort en sidoplanka sen Annies plankutmaning i juni. Då kunde jag bara göra fuskvarianten med undre knät i. Under sommaren har jag fortsatt göra planktabata lite då och då (vanlig planka alltså) och voila! Idag funkade 30 sek riktig sidoplanka utan problem!