Omstart 2014

Så här i januari, nystartstider, har jag tänkt en del på hur det var i början av 2012 när jag bestämde mig för att förändra mitt liv. Såklart att jag ville gå ner mina ca tjugo överviktskilon, men egentligen visste jag att problemet var större än så och att det som främst behövde fixas var min självkänsla och mitt förhållningssätt till mig och min kropp. 

Övervikten var ett resultat av ett ständigt jojobantande. Så länge jag kan minnas, långt innan jag egentligen var det, har jag sett på mig själv som överviktig, mullig, tjock. För varje diet jag provade under årens lopp klev jag ett trappsteg högre upp på vågskalan. 

Jag var vilsen och visste inte i vilken ände jag skulle börja. Att banta var jag expert på och träna det gjorde jag ju redan, men den här gången skulle ju bli annorlunda. 

Första steget blev en träff med en PT som gav mig ett kostprogram för de första två veckorna. Det var skönt att ha någon att prata med om hur jag borde lägga upp träningen för att få mer resultat. Därefter började jag läsa alla tränings- och hälsobloggar jag kunde komma över och sög åt mig alla tips om hälsosamma val, balans, hemmaträningspass, smoothierecept mm.

Sex månader senare visade vågen nästan tio kilo mindre och jag var stark, glad och tryggare i mig själv. Med relativt små förändringar hade jag lyckats vända den negativa spiralen och få bollen att rulla i en annan riktning. Promenader (sedermera löpning) och styrketräning blev det nya istället för zumba, bodypump och lunchspinning. I grunden samma mat, men med en lite annan inställning och så mellanmål för att hålla blodsockret jämnt. 

Idag är det på sätt och vis omstart 2014. En graviditet och ett kejsarsnitt, en lagom hälsosam höst och en jul utan vare sig träning eller nyttiga val har satt sina spår runt midjan. Men jag slås av hur annorlunda det är den här gången. Nu har jag kartan klar för mig. Jag vet hur jag ska göra, jag vet vad som fungerar för mig och framförallt - jag vet att jag kan! 

Och viktigast av allt är att jag inte längre tror att jag behöver vänta på resultat för att må bra. Jag tror inte längre att "bara jag går ner fem kilo, tio kilo, whatever kilo kommer jag att bli lycklig och tycka om mig själv". Jag vet att min lycka inte sitter i prestation, varken på vågen, i spåret (eller på jobbet för den delen). Att välja rätt träning och rätt mat är en gåva jag ger mig själv för att jag förtjänar det. Som jag är.