Den här veckan känns det som att jag har uppförslut och motvind hela tiden och jag har svårt att motivera mig för träning. En kvalificerad gissning är att det beror på trötthet från helgen som gick och/eller en förkylning på väg att bryta ut ordentligt. I helgen delade jag säng med en dunderförkyld kompis och kom sen hem till Mannen och barnen som snorande och hostade ikapp. Idag var den enda dagen med tomt program denna vecka och jag hade mentalt planerat ett styrkepass på gymmet. Hela dagen bara gick, mor och dotter småslumrandes i soffan, och efter lunch fick jag verkligen tvinga mig själv att hoppa i träningsskorna och gå en omväg till fritids. När jag väl kom ut njöt jag såklart i fulla drag av den härliga klara luften och av att få svettas lite (i 45 min). Men att det skulle sitta så långt inne... 
Hösten är på väg - liksom storbarnen som cyklar ifrån mig
Väl hemma fick jag en liten uppmuntran på mailen. Tydligen har det blivit lite knatande sen jag installerade runkeeper ändå. Kom på att ett ytterligare sätt att visa mig själv vad jag faktiskt gör är att jag borde addera varje veckas promenader och se hur långt jag kommer. Så får det bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar