Har haft en sån där fruktansvärt seg dag när allt man vill är att få sova. Det sätter sig på humöret också och jag blir lättretlig, fumlig och ännu mer sur när jag spiller kaffe, tappar deodoranten av glas i klinkergolvet... Min besökande bror och min snälla man tog hand om barnen respektive mathandlingen så att jag kunde krypa ihop i fosterställning i soffan en stund. Åh så ljuvligt!
Därefter lyckades jag skrapa ihop tillräckligt med energi för att ge mig ut och svettas lite. Det var tungt och jag gick bara fem km, men sååå skönt efteråt. Kanske särskilt själva känslan att jag tagit mig över motståndspuckeln och gått även om det kändes motigt. Utan att det var planerat innan dessutom.
Jag tror det var startskottet. Nu är hösten igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar