Kroppsfunderingar

Det är så lätt att halka tillbaks till de negativa kroppstankarna. Särskilt nu när inget sitter på sin plats efter en graviditet och flera månaders träningsuppehåll. Jag inser att det inte bara blir till att jobba med att komma tillbaks till formen jag var i förra sommaren (och fortsätta på vägen mot min toppform och målvikt). Det kanske viktigaste jobbet är att komma tillbaks i knoppen. 

Förra sommaren hade jag äntligen efter många år, kanske för första gången någonsin, börjat tycka om min kropp och känna mig hemma i den. Innan har jag alltid fastnat i mina komplex och tyckt att jag inte duger, men plötsligt började jag blunda för den (fortfarande) stora hängmagen och breda låren och kunde istället fokusera på att min kropp var stark och smidig. 

Under graviditeten lyckades jag vara stolt och nöjd över en kropp som återigen kunnat bära ett barn. Jag kände mig stark och fin. 

Men nu, sju veckor senare, är jag långt ifrån de känslorna. Jag kan bara se skavankerna och övervikten. 

Jag behöver skifta fokus och komma ihåg vilken grym kropp jag har! Den har gett mig tre underbara barn och den är värd att tas omhand på bästa sätt. Jag ska låta den bli pigg och lätt nog att springa igen och stark nog att lyfta och pressa mjölksyra och puls igen. För att den är värd det. För att jag är värd det. Jag ska. Så det så!